metallica-through-the-never01Premiär: 7/10 – 2013
Bolag: Blackened Recordings

Metallica är inga nybörjare inom filmvärlden, heller. 2004 kom deras dokumentär Some Kind Of Monster, som mer fokuserade på relationerna i bandet istället för deras musik. En viktig dokumentär som varje musikintresserad person bör se vare sig man håller Metallica högt eller inte. Till skillnad från Some Kind Of Monster bör du vara ett fan av bandet Metallica för att uppskatta Through The Never då vi bjuds på en makalös musikaliskt upplevelse, med en medioker sidohistoria.

Regissören Nimród Antal (Predators) ger oss en hisnande, spektakulär show fylld av laser och explosioner så heta att du nästan kan känna värmen strömma ut ur bioduken – speciellt under One. En stor replika av Elektriska Stolen som skjuter riktiga blixtar runtomkring sig under Ride The Lightning, en gigantisk staty av Lady Justice som faller ihop i slutet av …And Justice For All, gravstenar som reser sig ur scengolvet under Master of Puppets och får James Hetfield att se ännu manligare ut än vanligt där han står framför dem medan röken omringar honom – mäktigt är bara förnamnet. Sedan när hela scenen faller samman under Enter Sandman och en av scenarbetarna så avbryter Hetfield spelningen och kollar så att allt är ok, frågar han helt enkelt publiken om de vill höra mer? Publiken jublar högt, så högt och Hetfield ber scenarbetarna att ta in några förstärkare för vad ska man med allt modernt skit till egentligen? Det blir en intim version av Hit The Lights där bandet står i en cirkel och gör det de gör bäst, nämligen att leverera thrash metal. Lite ovan är man över att inte få höra Seek & Destroy som final, den är inte med överhuvudtaget i setlisten. I eftertexterna ser vi bandet i ännu en intim cirkel medan de spelar Orion i en helt tom arena, väldigt känslosamt. Sist av allt får vi se textraden ”To the Metallica Family of Fans.”

Bilden är fenomenal, speciellt i 3D där vi bjuds på ett trevligt djup och ibland känns det som att Hetfield står i ens knä och lirar gitarr. Förutom detta bjuds vi på Robert Trujullos skrev rakt upp i ansiktet ett par gånger och risken att ditt hår trasslas in under ett av Kirk Hammet’s många solon är stor. Så många gånger som Lars Ulrich räcker ut sin tunga är det konstigt att vi inte blir dränkta i saliv. Något som är ännu bättre än bilden är ljudet, de sparar inte på krutet och bandet har inte låtit såhär bra på väldigt länge. Även om så inte ska vara fallet är det självklart att det har mixats och trixats en del i redigeringen, men Hetfield’s röst är superb och publiken är högljud. Speciellt under The Memory Remains där ”oandet” i slutet håller på nästan en minut efter att bandet slutat spela, det går tydligt att se hur rörd Hetfield blir, nästan till tårar.

Så kommer vi till det negativa med Through The Never som drar ner betyget och det är sidohistorien som växlas mellan konserten och den unga hjälten Trip’s äventyr, spelad av Dane DeHaan (Chronicles). Han skickas ut på ett uppdrag att hämta en mystisk väska åt bandet som lämnats i en lastbil. Historien känns platt, men är snyggt filmat och DeHaan är en stabil skådis. En kort resumé av Trip’s äventyr följer:
Trip ger sig ut på gatorna i en sliten van. Staden verkar döende, bilar brinner, upplopp sker och bråk med polis uppstår. Trip råkar hamna mitt i ett upplopp och retar upp en kille på en häst, en association till The Four Horsemen kan man tänka (som tyvärr inte är med i setlistan), svingandes en gigantisk slägga och har en gasmask som döljer ansiktet. Trip får stryk, häller bensin över sig själv och tänder på, blir dragen bakom en häst och överlever mirakulöst där han kommer tillbaka till en tom arena och ställer ner väskan…

Kan man bortse från sidohistorien som tyvärr bryter av konserten på helt fel ställen så kommer man få sig en upplevelse av sällan skådat slag. Metallica är störst, bäst och vackrast, sen var det inte mer med det.

Det går rykten om att Through The Never endast kommer att visas under premiären, måndagen den 7:e oktober och onsdagen den 9:e oktober, så är du ett Metallica-fan, vilket du bör vara för att uppskatta Through The Never får du absolut inte missa chansen till en cool bioupplevelse, in och boka via SF:s hemsida på en gång.

Bäst: Ljudet, scenshowen, explosionerna, Master of Puppets, One och The Memory Remains.
Sämst: Sidohistorien gav inte så mycket och var mest i vägen för en cool konsertupplevelse.
Betyg: 7/10

Skribent: Jonas ”Madman” Persson

 

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas