Ghost_SthlmFields_AccessRock_Tottie_017

26/9 – 2014

Inga mindre än de maskerade hårdrockarna i Ghost har fått äran att avsluta årets konsertprogram på Gröna Lund. Till en början ställer jag mig skeptisk till att bandet ska spela på Gröna Lund, då bandets show, likt King Diamonds tidigare under sommaren, inte är anpassad för denna typ av spelningar. Det visar sig att min skepsis är onödig och att denna sensommarkväll är perfekt för bandet. Det har hunnit mörkna och ovanför oss hänger tunga moln av regn som är redo att öppna sig när som helst. Med andra ord en väldigt bra inramning för Ghost.

När klockan slår exakt 20.00 tränger bandets sedvanliga intro The Masked Ball fram ur högtalarna, för att snart glida över i Infestissumam (är inte denna kombination världens mäktigaste konsert-intro?). Det första som slår mig är att ljudet är lågt. Väldigt lågt. Stundtals låter det snarare som om jag sitter hemma och lyssnar på någon av skivorna än att jag faktiskt ser bandet live. Det är tur att bandet har sin minutiöst inrepade show att luta sig mot som ändå räddar underhållningsvärdet. Ofta är det mer teater än en rockshow, på både gott och ont. För oss som har sett bandet flera gånger förut så väntar inga överraskningar, medan stora delar av den stora publiken (det sägs vara fullt på Gröna Lund) tycks se bandet för första gången och är desto mer roade och hänförda.

Dessvärre verkar bandets stora ikon Papa Emeritus II inte vara i form denna kväll. Stundtals har han problem att hitta tonerna. Detta märks särskilt under Ritual och Prime Mover, där han särskilt under refrängerna ligger i märkliga tonarter. Detta verkar sprida en osäkerhet till hela bandet, då spelningen inte lyfter ordentligt förrän efter en halvtimma då Con Clavi Con Dio bombas ut i en monstruös version.

Efter det gör bandet precis allt rätt, minus sjunkbomben Body And Blood. Man får till och med den tråkiga covern If You Have Ghosts att låta riktigt, riktigt bra. När de mäktiga körerna under Year Zeros bryter tystnaden så uppstår det största jublet som Gröna Lund har hört på länge och bandet levererar en magisk version. Kvällens höjdpunkt är ändå den perfekta avslutningen med Ghuleh / Zombie Queen och Monstrance Clock, där bandet visar att man kan nå den där tiopoängaren om man bara vill.

Dessvärre är det en bit kvar till den denna afton. Det känns som att bandet går på rutin och verkligen behöver den paus de har sagt att de ska ta efter denna helgs äventyr (de spelar i Göteborg på lördagen). Men det faktum att helgens första störtskur kommer lagom till de avslutande körerna av Monstrance Clock är ändå talande. Man vill ha mer.

Bäst: Avslutningen.
Sämst: Body And Blood och den sega inledningen.
Betyg: 7 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Tottie (under bandets spelning på Sthlm Fields)

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas