27/8 – 2021
Arrangör: Nöjesfabriken, Karlstad
Första gången jag stiftade bekantskap med Rob Coffinshakers drabbande djupa stämma kan ha varit 2011 på det numera nedlagda Café August i Karlstad. Jag minns att jag var tagen av spelningen, något som ju inte sker alltför ofta när det gäller covergigs. Men är det någon som kan göra Johnny Cash:s musik rättvisa så är det ovan nämnda artist.
I samband med spelningen på Innergården i slutet av augusti fick jag fick möjlighet att ställa några frågor till Robert Fjällsby (The Coffinshakers, Underground Fire, Gehennah) mannen bakom Rob Coffinshaker. Rob berättar att det under sommaren kom igång hyfsat från juli med solospelningar. Däremot har inga av hans band kunnat göra någon av de tänkta spelningarna. Närmast framöver är det ett par spelningar med Underground Fire planerat och en duettspelning med Emmelie Löfgren Orebjörk, vilken han har sjungit med en del tidigare. Rob hoppas kunna klämma in lite fler solospelningar också. Annars är han nu mitt i mixningen av ett par olika skivprojekt. Det som inspirerar Rob mest i hans eget musikskapande är oftast annan musik, men även äldre filmer och böcker. Han berättar att låtar kommer till honom på olika sätt varje gång, men att det oftast handlar om att det plötsligt dyker upp en idé när man håller på med något annat. Sedan får man sätta sig ned och arbeta fram det till ett färdigt material.
På min fråga om den största skillnaden mellan att framträda med ett helt band mot att stå själv på scenen inför en publik svarar Rob: ”Man har bara sig själv att skylla om nåt går fel, vilket ju kan kännas tufft innan man vant sig, men å andra sidan behöver man inte oroa sig över att någon annan i bandet ska ställa till det, haha… Jag tycker väl generellt att det är roligare att spela tillsammans med andra ändå.” Beträffande ämnet eget musikyssnande och vilka plattor det han lyssnat mest på dem senaste tiden berättar han: ”Jag lyssnar på det mesta skulle jag väl säga…snurrat mycket Conway Twitty senaste tiden, mest för att jag kom över ett parti av hans plattor som jag inte hade tidigare. När det gäller ny musik är väl Warhawk hetast just nu. Sweet Teeth-12:an är inte så dum heller.” Rob tipsar också om nya nya säsongen av Cocaine & Rhinestones, en pod om countryns historia som han själv lyssnar på för tillfället. Det är ett hett tips om man är intresserad av country eller musikhistoria generellt.
När vi möter Rob Coffinshaker på scenen vid kvällens gig är det avskalat – en man och hans gitarr, och det är ärligt talat allt som behövs i det här fallet. Robs basfyllda röst fyller rummet och det sorl som legat över innergården tystnar snart. Under de 90 minuter som vi får lyssna till Rob spela får vi höra ett urval av countryns kanske vackraste och mörkaste låtar som blandas med Robs egen musik. Det är fantastiska klassiker som radas upp av namnkunniga musiker som Johnny Cash och Kris Kristoferson. För den som inte känner till Rob Coffinshaker så kan musiken beskrivas som country av den mörka skolan med textinnehåll som rymmer död och tragisk kärlek, egentligen klassiska teman inom genren. Det går också att göra musikaliska och tematiska kopplingar till Nick Cave. Någonstans i slutet av gig:et plockar Rob upp tempot rejält genom att bjuda upp Emmelie Löfgren Orebjörk på scenen och tillsammans bjuder de på en fantastisk version av Jackson. Deras röster ackompanjerar varandra lika fint som Johnny och June.
Medan mörkret faller och kylan kryper närmare ramar Rob in kvällen med Trent Reznor’s (Nine Inch Nails) Hurt, en låt som rymmer och levereras med en sån smärta att det gör ont. Det här är melankolisk, romantisk musik för mörka själar framförd under den kanske sista sommarkvällen i år, precis som jag vill ha den. Jag redo för höstens inträde med sin doft av multna växter och brinnande lövhögar. Bring on the darkness!
För de som är som är intresserade av att få lyssna till Rob Coffinshaker är så kommer Rob & Emm & The Hungover Together att spela på The Bull Bar i Karlstad 9 oktober. Läs mer om eventet här.
Skribent: Sara Sundström