For the English version, scroll further down.
16/11 – 2012
Ungefär två timmar innan Walking With Strangers erövrade Debaser så tog jag mig ett snack med grabbarna. Länk till recension och bilder finns längre ner på sidan.
Efter att vi presenterat oss på sedvanligt skolmanér börjar jag tänka på vart bandet fått sitt namn ifrån, jag associerar det lite långsökt till Ronnie James Dios gamla klassiker Don’t Talk To Strangers.
Access: Vart kommer namnet Walking With Strangers ifrån?
Robin: Ska jag berätta det igen eller?
Pontus: Klart!
Robin: Pontus lyssnade på ett band som heter The Birthday Massacre och de har en platta som heter Walking With Strangers. Vi hade dragit en massa namnförslag där alla var dåliga, så vi tog det.
Ciffe: Visst att de har en skiva som heter så, men det är ju klockrent.
Robin: Man kan säga att The Birthday Massacre är vår inspiration till namnet. Våra förra namnval var dock fruktansvärda. Vi har hetat Infernal, Seven och Enter Yourself. Sistnämnda var det bästa förslaget, då en kille kom på en idé för vår logga; en man som sitter med tummen upp i röven och texten Enter Yourself.
Vi börjar prata om möjligheterna med ett sådant bandnamn, som att få spela som förband åt Joddla med Siv på Hässleholmfestivalen – ett tragiskt öde jag inte ens önskar min värsta fiende.
Access: Var det inte exakt ett år sedan som ni släppte ert debutalbum Hardships?
Ciffe: Är det idag?
Christian: Det var den 16:e november.
Access: Ja, det är idag!
Walking With Strangers börjar jubla och grattar sig själva.
Access: Hur har responsen varit för Hardships nu när ni ser tillbaks på det gångna året?
Robin: Den har varit jävligt bra, vi har kommit en bit på vägen tack vare den.
Christian: Det var några tidningar i Tyskland som hade lite invändningar mot den.
Robin: Det finns ju alltid folk som inte gillar det man gör, men för det mesta har vi fått bra kritik. Folk tycker om den och det är det vi bryr oss om.
Access: Vilka var era förväntningar?
Robin: När vi skrev den så var det något vi bara gjorde. Vi planerar inte all vår tid utan gör allt för sent. När vi skrev plattan så hade vi ingen aning om den var bra eller dålig, vi bara släppte den och hoppades på det bästa.
Ciffe: Vi fick stressa ihop en hel del gammalt material och finslipa det…
Robin: … och göra det bästa vi kunde på den korta tiden vi hade. Nu i efterhand är vi väldigt nöjda med resultatet.
Det är dock vår första EP Dead, Buried & Done (2010) som vi har mest att tacka för, då den gav oss en spelning på Metaltown 2010 via Close-Up Magazine.
Access: Vem står för den kreativa skrivarprocessen i bandet?
Robin: Det är de två (pekar på Pontus och Ciffe).
Ciffe: Jag och Pontus skriver mycket tillsammans: jag sitter och kollar idéer på gitarren och sedan delar vi åsikter med varandra.
Robin: Pontus har en hemmastudio, vilket underlättar en hel del då de bara kan gå in i studion och spela in något direkt om nu ett riff dyker upp.
Christian: Det mesta är skrivet av Ciffe, det vi tycker suger rättar Pontus till…
Pontus: … Ciffe spelar och jag säger åt honom vad han ska göra (Pontus drar på smilbanden).
Access: Det är du, Robin, som skriver texterna?
Robin: Ja, det gör jag, sedan får resten av bandet tycka till om dem.
Access: Så man kan säga att det är Ciffe och Pontus som är bandets diktatorer?
Robin: Ja, inom det musikaliska, för vi andra kan knappt hålla i en gitarr och allra minst skriva sådan här musik. Vi kommer endast med våra åsikter. Ciffe spelar in alla instrument, förutom sång och trummor.
Christian: Vi skulle kunna spela in våra egna grejer, men Ciffe är mycket tightare i studion så det går fortare för honom istället för att vi ska sitta där och spela bara för sakens skull.
Ciffe: Jag tycker det är jävligt kul också.
Christian: Exakt, så det är bara dumt att lägga studiopengar på att vi ska sitta där.
Access: Ett musikaliskt geni helt enkelt?
Tystnad uppstår.
Ciffe: (Skrattar till), jag höll nästan på att spotta ut bärsen där.
Access: Hur ser framtiden ut för Walking With Strangers?
Robin: Nu ska vi bara fokusera oss på att spela in nytt material sedan försöka satsa på festivalspelningar eller en turné nästa sommar.
Access: Kan ni berätta något om det nya materialet?
Robin: Det enda vi kan säga är att det kommer bli tyngre, väldigt nedstämt.
Ciffe: Vi försöker finna vårt sound lite.
Robin: Det kommer bli en ny riktning som vi känner att vi vill köra på.
Access: Så länge ni inte lägger in någon skönsång så är jag nöjd.
Robin: (Skrattar till) Det lär inte hända, vi sträcker oss mest till lite melodi på skriket.
Anton: Man kan lägga upp det på ett snyggt sätt med körer eller försöka få lite brytning i skriket utan att det blir töntigt och rent.
Access: När ni talar om turné, ska ni satsa på Sverige då?
Ciffe: Ja, främst Sverige, men Tyskland hade varit kul.
Robin: Gör du en lyckad spelning i Tyskland för 2-3000 personer så är du känd efteråt.
Anton: Sedan är det mycket amerikaner som kollar in musiken i Tyskland, så det är ett bra ställe att börja på.
Robin: Ja, de flesta av våra fans bor i USA om du kollar statistiken på Facebook och MySpace. Det är dock inga bokningsbolag som har råd att flyga över oss till USA, då vi inte är så stora och kanske inte drar mycket folk. Vi har dock lite grejer ute som kanske kan bli någonting, vi får hoppas på det bästa.
Innan intervjun avslutas och jag lyckönskar Walking With Strangers inför kvällens spelning, berättar de om något märkligt som hände under en av deras spelningar i Köpenhamn. Det var folktomt i mitten på golvet, så några människor sätter sig ner och började ro som i en roddbåt.
Den som satt längst fram ställde sig upp, gick och satte sig längst bak och så fortsatte det. Kanske en något mildare version av en dansk wall of death eller circle pit? Skulle inte tro det.
Recension: Walking With Strangers LIVE på Debaser Malmö.
Bilder från konserten hittar du HÄR.
Skribent: Jonas ”Madman” Persson.
——————————————————————————–
Interview: Walking With Strangers
About two hours before Walking With Strangers conquered Debaser, I talked to the boys. You can find a link to the review and pictures further down on the page.
After we introduce ourselves in the usual school manner, I start to think about where the band got its name from, I’m associating it (a bit farfetched) to Ronnie James Dio’s old classic Don’t Talk To Strangers.
Access: Where does the name Walking With Strangers come from?
Robin: Shall I tell it again, or what?
Pontus: Do it!
Robin: Pontus listened to a band called The Birthday Massacre, they have an album called Walking With Strangers. We had a couple of ideas for a band name, but they were all bad so we decided to go with Walking With Strangers.
Ciffe: Sure, they have an album with that name, but it’s a great name.
Robin: You can say that The Birthday Massacre is our inspiration for the name. Our last choices of names were terrible though.
We’ve called ourself Infernal, Seven and Enter Yourself, the latter being the best suggestion since a guy came up with an idea for our logo: a man sitting with his thumb up his ass and the text Enter Yourself.
Access: Wasn’t it exactly one year ago that you released your debut album Hardships?
Ciffe: Is it today?
Christian: It was November 16.
Access: Yes, that’s today!
Walking With Strangers begin to rejoice and congratulate themselves.
Access: How has the response been for Hardships, now that you think back on this past year?
Robin: It’s been really good, we’ve come a long way thanks to the album.
Christian: There were a few papers in Germany that had some problems with it.
Robin: There’s always people who don’t like what you do, but for the most part we’ve received good reviews. People like it and that’s all we care about.
Access: Did you have any expectations before releasing it?
Robin: No. When we wrote it, it was something we just did. We don’t plan our time, we tend to wait until the last second. When we wrote the album we had no idea if it was good or bad, we just released it and hoped for the best.
Ciffe: We had to rush together a lot of old material and polish it …
Robin: … and do the best we could in the short time we had. Now in retrospect, we are very pleased with the result.
It’s our first EP Dead, Buried & Done (2010) that we have the most to thank for though, since it gave us a gig at Metaltown 2010 through Close-Up Magazine.
Access: Who is responsible for the creative writing process in the band?
Robin: It’s those two (pointing to Pontus and Ciffe).
Ciffe: Me and Pontus write a lot together, I make up ideas on my guitar and then we go through them amongst each other.
Robin: Pontus has a home studio, which helps a lot. They can just go into the studio and record something immediately if a riff pops up.
Christian: It’s mostly written by Ciffe, with Pontus correcting the sucky parts…
Pontus: … Ciffe plays and I tell him what to do (laughter).
Access: And you, Robin, write the lyrics?
Robin: Yes, I do. Then the rest come with their input on my work.
Access: So you could say that it’s Ciffe and Pontus who are the band’s dictators?
Robin: Yes, in a musical way, since the rest of us can barely hold a guitar, let alone write this kind of music. We only provide our opinions.
Ciffe records all the instruments, except for vocals and drums.
Christian: We could record our own stuff, but Ciffe is really tight in the studio so it’s quicker for him to record it, instead of us sitting there playing just for the sake of it.
Ciffe: I think it’s really fun too.
Christian: Exactly, so it’s just stupid to put money on recording sessions for us to just sit there.
Access: Could you say that he’s a musical genious?
Silence occurs.
Ciffe: (Laughter) I almost spit my beer out there.
Access: What’s next is the future for Walking With Strangers?
Robin: We are just focusing on recording new material, then we’ll try to get festival gigs or a tour next summer.
Access: Can you tell us something about the new material?
Robin: All we can say is that it will be heavier.
Ciffe: We are trying to find our sound.
Robin: There will be a new direction that we feel we want to go with.
Access: I’m satisfied as long as you don’t put in any clean clean vocals.
Robin: (Laughter) It’s not likely to happen, we would only go as far as adding some melody to the screaming.
Anton: You can arrange it nicely with the backing vocals, or try to get a little break in the screaming without making it corny and clean.
Access: When you talk about touring, are you focusing on Sweden?
Ciffe: Yes, mainly in Sweden, but Germany would be awesome.
Robin: If you play a successful concert in Germany in front of 2-3000 people, you’ll be famous afterwards.
Anton: It’s a good place to start, because there’s a lot of Americans who are checking out the music in Germany.
Robin: Yes, most of our fans live in the U.S if you look at the statistics, both on Facebook and MySpace. No booking company can afford to fly us over to the U.S yet, though, since we’re not that big yet and may not attract a lot of people. But we have some stuff going on that might lead to something, we’ll have to hope for the best.
Before the interview ends, Walking With Strangers tells Access: Rock about something strange that happened during one of their gigs in Copenhagen. There was an empty spot in the middle of the floor, so some people sat down and started to row (like rowing a boat). The one who sat at the front stood up, went and sat in the back and so it continued. Maybe a somewhat milder version of a Danish wall of death or circle pit? Don’t think so.
Review: Walking With Strangers LIVE at Debaser Malmö.
Photos from the concert can be found HERE.
Writer: Jonas ”Madman” Persson.