Lillasyster_Skogsrojet_Dave_AccessRock-1-23

30/10 – 2014

Göteborgarna i Lillasyster bjuder upp till dans på Göta Källare i Stockholm. Med sig har man tagit Jay Smith, mest känd som vinnare av Idol. Endast ackompanjerad av en akustisk gitarr utför han sin uppgift och river ner mer applåder än vad han kanske förtjänar. Jag har ingenting negativt att säga om killens röst men att låta honom hålla på så länge som han gör är ett stort misstag då den avskalade showen blir tråkig ganska fort.

När huvudattraktionen går på scen är det ingen tvekan om vilka folk är här för att se. Det är ganska trångt i lokalen, vilket inte är så konstigt då Lillasyster inte precis har skämt bort stockholmspubliken med spelningar de senaste åren. Att det därför är ett efterlängtat besök märks på publiken. Tyvärr tar bandet inte tillfället till vara utan beter sig som om det vore en vanlig dag på jobbet. Lillasyster är en väloljad och tajt maskin som har en bred repertoar att välja ifrån, särskilt då sångaren Martin Westerstrand Skans gjorde sig ett namn redan som sångare i Lok. Därför är det förståeligt att bandet väljer att gå på rutin och satsa på säkra kort. Det saknas helt överraskningar i setlistan, men bandet tycks få publiken med sig redan från start.

Låtarna som spelas har vi hört många gånger förut och exempelvis Kräkas fungerar utmärkt denna kväll, medan bandets version av Katy PerryRoar visar att det inte spelar någon roll hur mycket du polerar en bajskorv.  Martin Westerstrand Skans försöker smitta av sin otroliga energi på publiken, men det känns inte riktigt som att Lillasyster får spelningen att lyfta ordentligt – detta trots att publiken sjunger med i de flesta av låtarna. Det är inte förrän i slutet av spelningen när bandet plockar fram ett par Lok-låtar, däribland Lok står när de andra faller, som publiken vaknar till på allvar och bandet ser ut att ha riktigt skoj för första gången på hela kvällen. Detta är mycket märkligt då bandet levererar låtar som Nu har jag fått nog och den allsångsvänliga Hårdrock.

Spelningen hade mått bra av att innehålla fler otippade nummer. Visst kan jag förstå att man tar det säkra före det osäkra och ger folket vad de vill ha, men denna spelning är ett bevis på att en plan mer tajmad och klar än Sickans kan slå bakut. Lillasyster kan vara mycket bättre än det här. Det har jag blivit vittne till förr.

Bäst: Kräkas.
Sämst: Det känns ganska avslaget.
Betyg: 5 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Dave
(under bandets spelning på Skogsröjet förra året)

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas