Lördagkväll på Rock Stage och mästarna ifrån Tyskland står redo att återigen lägga Sverige för sina fötter. Accept har sedan återföreningen skaffat sig ett löjligt stort självförtroende, något som de dock ska ha med tanke på att de idag låter bättre än någonsin.
Kvällen till ära får vi njuta av strålande sol och festivalens absolut bästa ljud. Så fort de går upp på scen vet man att det kommer bli helt jäkla suveränt. När Wolf Hoffmann (gitarr) och gänget drar igång Hung, Drawn And Quartered så reser sig nackhåren, ljudet är så glasklart och välbalanserat att man nästan ramlar baklänges av den tryckvåg som bildas. Gitarrer, bas och trummor hörs glasklart och den stora publiken misstycker ej. Man märker att folk pluggat in det nya materialet, det kan vid detta laget inte ha undgått någon hårdrockare att Accept just nu är så heta att de nästan självantänder på scen.
Vi bjuds på mer nytt i form av Hellfire innan vi dyker bakåt i diskografin för att rota fram Restless And Wild och Losers And Winners. Sistnämnda låt är något av det hårdaste bandet åstadkommit, med Mark Tornillo på sång går det inte att misslyckas.
Bandet behöver inte ens försöka, vad de än väljer för låtar så blir det en hitkavalkad. Vi bjuds på Stalingrad, en ursinnig version av Breaker och en av mina favoriter från senaste plattan; Shadow Soldiers.
Vad säger man? Accept äger scenen, festivalen, Sverige, Europa och världen.
Det enda som gör att man inte når den där sista extasen är det faktum att de turnerat tämligen frekvent med en setlist som inte alternerats överdrivet mycket. Man har sett denna showen förut och den första förälskelsen har lagt sig. Med detta ej sagt att det på något sätt är sämre än tidigare gånger, den som ser Accept för första gången denna dag lär vara i himlen. Det är verkligen magiskt när detta gäng ställer sig på scen, det finns inte på kartan att de ska misslyckas. En konsert som avslutas med Fast As A Shark, Metal Heart, Teutonic Terror och Balls To The Wall kan inte vara annat än superb, när den dessutom levereras av några av de mest begåvade hårdrocksmusikerna jag vet så finner jag inte nog med superlativ för att beskriva min kärlek till detta band.
Bäst: Ljudet, efter att festivalen överlag bjudit på ganska dåligt ljud så krossar man allt här.
Sämst: Låtar som till exempel Hellfire kan enkelt bytas ut mot mer intressanta nummer.
Betyg: 8,5/10
Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Jonas ”Madman” Persson
Se alla bilder från konserten här.