ACCESSROCK_AIRBOURNE_BRAVALLA_HANNOLA_2E2A8138

Roadrunner Records

Vi börjar med vädret. Man ska alltid börja med vädret. Sedan första gången jag lyssnade på Airbourne’s senaste giv, Black Dog Barking, så har mantrat ”Airbourne – öl och sol” malt i huvudet och detta gig utgör en stor del utav att jag befinner mig på Bråvalla. Utan öl och i småregnet står jag och får i vart fall Airbourne. Är jag besviken? Hur skulle jag kunna vara det?

BlackVeilBridesPhotoshop

Som om låten vore skriven för detta så öppnar Airbourne starkt med Ready To Rock. Redan när jag ser scenen med 2×8 staplade Marshall-stärkare fnissar jag lite åt att man kan vara säker på att det inte är rekvisita. Senaste dagarna är Black Veil Brides hackkyckling i media efter att denna bild publicerats, äkta eller ej så skulle det inte vara det första bandet i historien som använde sig utav dessa skal:

 

I slutet utav första låten går Joel och skruvar lite på reglagen för hans gitarr och jag tänker bara att ”We already know you guys are the real thing!” Det finns få band som är mer rock n’ roll än just Airbourne.

Chewin’ The Fat, Diamond In The Rough, Back In The Game avbryts endast utav ”Hey Braaahvalla! Norsko-peng!” med all charm en svensk kan tåla. Inte helt oväntat inleds Blond Bad and Beautiful med en flirt med oss svenska blonda kvinnor.

Raise The Flag och Joel är off stage för att handklappa första raden utav fans, det må vara klyschigt att påpeka detta men Joel O’Keeffe är ett geni. Hans kropp, gitarr och ansiktsmuskler är över hela scenen, varje sekund utav giget.

Cheap Wine & Cheaper Women föranleds utav att Joel sveper en halv flaska rött, inga kvinnor uppenbarar sig dock. Black Dog Barking, No Way But the Hard Way, Live It Up och Too Much, Too Young, Too Fast där den sistnämnda levereras med Airbourne-ballonger och hällregn. En stor del utav publiken går och Joel ropar med glimten i ögat efter dem att de är ”Fuckin’ pussies for leaving because of a little rain”, pekar på oss och fortsätter med att säga att vi är rock n’ roll. Running Wild får på något sätt en extra skjuts utav att vi står kvar i ösregnet och Joel visar upp party tricket ”krossa ölburk emot huvudet” upprepade gånger, inövat lekfullt får vi lite Sabbath– och AC/DC-gitarrer under tiden.

Med glädje ropar Frontmannen (stort F avsiktligt) att de kommer tillbaka till Sverige i november! Den 28:e oktober spelar de i Norge och den 6:e november i Tyskland så det finns logiskt geografiskt sett ett par datum däremellan att gissa på.

Detta blir en orättvis recension med tanke på att det finns tre andra medlemmar i bandet och på scenen. David, Justin och Ryan får ursäkta mig för trots att detta inte är ett enmannaband (utöver Bob Log III så är det få ”band” som är) och de övriga gör en strålande instats så är det sångaren som man inte kan ta blicken ifrån. Vi hör ett cementfast band, inte ett slag, stroke eller ton sitter fel och alla i bandet är genomsvettiga redan i andra låten, det är likförbannat storebror O’Keeffe som äger scenen.

Ready To Rock

Chewin’ The Fat

Diamond In The Rough

Back In The Game

Blond Bad and Beautiful

Raise The Flag 

Cheap Wine & Cheaper Women

Black Dog Barking

No Way But the Hard Way

Live It Up

Too Much, Too Young, Too Fast

Runnin’ Wild 

Betyg: 9/10

Bilder från spelningen hittar du HÄR.

Dave
Foto: Hannola

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas