29/10-2013
En rätt imponerande folkmassa står redo på plats redan runt halv åtta när Smash Into Pieces inleder kvällen. För dem är det en stor ära att ha landat detta gig eftersom Alter Bridge är en av deras största inspirationskällor. På sångaren Chris Adam Hedman Sörbye’s arm syns till och med en Alter Bridge-tatuering. De lyckas mycket bra med att värma upp publiken med tanke på att den stora folksamlingen står och hoppar och röjer redan under första låten. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det förmodligen är ganska lätt att uppskatta Smash Into Pieces om man gillar Alter Bridge. Ett passande val av förband, skulle jag vilja påstå.
Kvällens andra band är inga mindre än Halestorm. Bandet jag absolut inte står ut med att höra på skiva men som jag fullständigt älskar att se live. Inledande Love Bites (So Do I) lägger ribban högt för en ösig spelning som nästan tar slut lite för fort.
Är det ens möjligt att inte vara (åtminstone lite) kär i den fantastiska kvinnan Lzzy Hale? Hennes kraftfulla röst gör sig så fruktansvärt bra live att gåshud är ett frekvent återkommande fenomen under denna spelning. Jag imponeras av hur hon ena minuten kan vråla fram den fartfyllda Freak Like Me för att en stund senare placera sig bakom pianot och riva av den vackra balladen Break In utan några som helst problem.
Hennes bror Arejay Hale är dock svårast att slita blicken från ikväll. Han är helt fantastisk bakom trumsetet där han stylar och kastar upp trumstockarna i luften medan han spelar. Energin han utstrålar är ta mig tusan omänsklig och när han dessutom river av ett trumsolo utan dess like där han får igång publiken så till den milda grad att till och med folket som befinner sig längst bak i öltältet står och klappar (och vi vet ju alla hur jobbigt det är att klappa när ena handen är upptagen med att hålla i en öl) blir jag glad ända in i själen.
Halestorm är utan tvekan ett band man måste uppleva live. Det är först då man kan inse deras storhet och verkligen uppskatta musiken.
Setlist:
Love Bites (So Do I)
Mz. Hyde
It’s Not You
Freak Like Me
You Call Me A Bitch Like It’s A Bad Thing
Break In
Familiar Taste Of Poison
Dissident Agressor (Judas Priest-cover)
I Get Off
Rock Show
Here’s To Us
I Miss The Misery
Bäst: Arejays fantastiska energi.
Sämst: Att jag, trots all kärlek till detta band, inte står ut med dem på skiva idag heller.
Betyg: 7/10
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.
Kvällens huvudakt Alter Bridge, med en av mina andra favoriter Myles Kennedy i spetsen, intar scenen inför en ytterst väluppvärmd och hittills till synes mycket nöjd publik. Klockan har nästan hunnit bli halv tio denna tisdagskväll men att döma av volymen på jublet och applåderna (och storleken på publiken) hade det lika gärna kunnat vara lördag istället för en vanlig vardagskväll.
Detta är ett band jag älskade år 2007 när Blackbird-plattan släpptes men jag har aldrig haft chans att lyckas fånga dem live förut och är rätt förväntansfull, trots att jag ärligt talat inte lyssnat särskilt mycket på dem under de senaste åren.
Jag måste säga att jag gillar tyngden i deras nya material. De är mycket skickliga på sina respektive instrument och Myles Kennedy och Mark Tremonti låter riktigt bra när de tar ton tillsammans. Vi får dock inte särskilt mycket mellansnack och jag får intrycket av att bandets energi inte är riktigt på topp. Jag är dock osäker på om detta kanske endast beror på att Halestorm just lyft taket på Arenan med sitt enormt grymma framträdande. Jag menar, Scott Phillips sköter jobbet bakom trummorna alldeles utomordentligt bra, men efter att just ha sett Arejay mörda sitt trumset så där skulle vilken trummis som helst framstå som lite trött i jämförelse.
En av spelningens absoluta höjdpunkter är helt klart när Lzzy Hale kommer in och kör Watch Over You tillsammans med Myles Kennedy. Det är oerhört vackert och stämningsfullt. Jag älskar även att höra Myles Kennedys felfria sånginsats i min gamla favoritlåt Blackbird.
Jag måste ärligt talat säga att jag förväntade mig lite mer publikkontakt och energi från detta band. De gör självfallet en grym spelning men jag måste erkänna att jag nästan hinner bli uttråkad under vissa stunder och gärna hade hört Myles Kennedy säga mer än att bara tacka publiken och de båda fantastiska förbanden för en grym kväll.
I det stora hela är jag dock nöjd och glad när jag traskar iväg mot tvärbanan efter spelningens slut. Myles Kennedys röst håller otroligt bra och nu har jag fan äntligen fått se Alter Bridge live. Jag måste nog börja lyssna mer på dem igen. Jag tillhör ju trots allt de som älskar Myles Kennedys röst, till skillnad från vissa, och det nya materialet låter bättre än vad jag hade förväntat mig.
Bäst: Myles Kennedy och hans fantastiska röst.
Sämst: Att det tog så lång tid innan jag fick se dem live.
Betyg: 7/10
Skribent: Tottie
Setlist:
Addicted To Pain
White Knuckles
Come To Life
Before Tomorrow Comes
Cry Of Achilles
Brand New Start
Calm The Fire
Ghost Of Days Gone By
Ties That Bind
Waters Rising
Lover
Metalingus
Blackbird
Watch Over You (Med Lzzy Hale)
Rise Today
Slip To The Void
Isolation
Open Your Eyes
Fotograf: Dave
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.
