Amon Amarth_Madman_AccessRock_KB_14

6/12-2013

Hell

Ljuset bleknar bort och ett intro som består av Rainbow’s Long Live Rock ’n’ Roll körs igång. När låten närmar sig sitt slut äntrar några män scenen. De bär finkläder av gotiskt slag och har vit ansiktsmålning. De kör igång första låten The Age of Nefarious och efter några sekunder äntrar frontmannen David Bower scenen. Vad jag inte vet är att jag kommer bevittna något alldeles ljuvligt. Bower leder bandet genom en uppsättning av gammaldags Shakespeare-power metal.

Hell_Madman_AccessRock_KB_17Även om bandet är tight som smör i solen så är Bower den som drar till sig alla blickar inne på KB. Jag har då aldrig förr sett någon frontman med en sådan stor teatralisk scennärvaro. Allt från hans gester, miner och hur han kollar på de andra medlemmarna med en skräck i sina ögon medan han mumlar något oförstående är helt otroligt. Klimax uppstår när han kommer in barbröstad med en piska, stryper sig själv med den för att sedan vända sig om och piska sig själv på ryggen. Som sagt, det här är teater på hög nivå. Sedan att han har en grym röst och kan kontrollera varenda ton perfekt gör inte saken sämre.

Att säga att Hell ”värmer upp” publiken gör dem inte rättvisa, jag är nog inte den ende som suktar efter mer, för ja, en halvtimme är alldeles för lite.

Bäst: David Bower’s teatraliska scenspråk
Sämst: Att de bara spelade i 30 minuter.
Betyg: 8/10

Bilder från spelningen hittar du HÄR.

Carcass

Carcass_Madman_AccessRock_KB_30

Nästa band ut är väl värt väntan och det band jag har sett fram emot mest under kvällen, Carcass. Jag är inte heller ensam då KB är mer än halvfullt och alla är taggade till tusen.
Efter att ha släppt Surgical Steele, som inte bara är ett av årets bästa album utan även bandets första på hela 17 år så har Liverpools mäktiga goregrind-gudar återvänt för att krossa våra öron. För de som lyckades se Carcass under 80-talet eller under deras återföreningsturné i mitten av 2000-talet är detta en ren njutning. För fans som inte har lyckats se dem innan, likt undertecknad, som inte alls var gammal när de splittrades, är detta rena himmelriket, en upplevelse likt inget annat.

Så fort originalmedlemmarna Bill Steer och Jeff Walker äntrar scenen så lyfter taket av publikens jubel. De fyrar av låtar som inte bara är från deras senaste album utan blandar friskt bland deras hits under de senaste 28 åren.

Carcass_Madman_AccessRock_KB_22”How many Vikings are there in the crowd?” frågar Walker med hänvisning till att Amon Amarth spelar efteråt och ett öronbedövande jubel reser sig ur publikens munnar. “Alright then, how many pathologists?” frågar han, men denna gången syftar han på Carcass-fansen i publiken, och ett minst lika öronbedövande jubel uppstår.
Carcass köttar sig fram genom sin setlist likt en skalpell och vi bjuds på låtar som Corporal Jigsore Quandary och Incarcerated Solvent Abuse. Texter som skulle kunna vara tagna från en bok om anatomi och instrument som sjuder ut ren slipad metal. Även de nya låtarna Captive Bolt Pistol, Cadaver Pouch Conveyor System och Unit For Human Consumption smälter in perfekt bland deras äldre material.
Carcass gör verkligen detta till en spelning att minnas och att de är bokade till Roskildefestivalen gör att man längtar efter sommaren ännu mer.

Bäst: Corporal Jigsore Quandary och Incarcerated Solvent Abuse samt hur jäkla grymma de är.
Sämst: Att det tar slut?
Betyg: 9/10

Setlist:
Buried Dreams
Incarnated Solvent Abuse
Unit For Human Consumption
This Mortal Coil
Cadaver Pouch Conveyor System
Genital Grinder/Exhume To Consume
Corporal Jigsore Quandary
Captive Bolt Pistol
Ruptured In Purulence/Heartwork

Bilder från spelningen hittar du HÄR.

Amon Amarth

AmonAmarth_Madman_AccessRock_KB_7

Från goregrind till Odins söner är det nu dags för kvällens sista band, inga mindre än Sveriges egna vikingar, Amon Amarth.
Ett intro som påminner oss om havet och båtar, men framförallt vikingar körs igång. Som en ljusblixt från ovan äntrar Amon Amarth scenen och de slösar ingen tid utan kör snabbt igång Father Of The Wolf från nya albumet Deceiver Of The Gods, publiken sjunger med högt redan från första ton. De går in i titelspåret till just nämnda album innan de tar oss tillbaka i tiden, närmare bestämt till 2002, med Death In Fire. Amon Amarth är verkligen på topp ikväll där de dånar fram genom sin setlist medan hela publiken sjunger med i berättelser om Oden och Tor.

AmonAmarth_Madman_AccessRock_KB_2Johan Hegg, mannen med den stora rösten kliver runt över hela scenen och frågar gång på gång vem som är redo för att festa, innan han tar fram sitt horn han har i sidan och dricker upp all sin mjöd. Sedan frågar han om vi vill höra en låt om två bröder som vaktar en port och slänger oss rakt in i Guardians Of Asgaard – en av mina personliga favoriter av Amon Amarth. Efter det följer en hitkavalkad av Warriors of the North, Destroyer of the Universe och Cry of the Black Birds. Bandet går av scenen, men efter att publiken fått skrika av sig lite kommer de tillbaka och Hegg har med sig Tors Hammare som han glatt slår mot scengolvet och de avslutar spelningen på bästa maner med Twilight of the Thunder God och The Pursuit of Vikings.

Amon Amarth levererar stort trots en avskalad scen. Det finns inga krigare på scen, det finns ingen stor båt som bandet kan springa runt på, men det behövs inte för de är alla kompetenta musiker och levererar stenhårt. Ingen blir besviken.

Bäst: Guardians of Asgaard och Cry of the Black Birds.
Sämst: Inget nämnvärt.
Betyg: 9/10

Setlist:
Father of the Wolf
Deceiver of the Gods
Death in Fire
Free Will Sacrifice
As Loke Falls
Runes to My Memory
Varyags of Miklagaard
The Last Stand of Frej
Guardians of Asgaard
Shape Shifter
Warriors of the North
Destroyer of the Universe
Cry of the Black Birds
War of the Gods
Twilight of the Thunder God
The Pursuit of Vikings

Bilder från spelningen hittar du HÄR.

Skribent/Fotograf: Jonas ”Madman” Persson

 

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas