7/6 – 2013
Satana perkele (som finnarna skulle säga) vilken käftsmäll At The Gates leverar från första till sista ton.
Jag kan inte säga att jag är något jättestort fan av At The Gates, jag kan även säga att jag knappt lyssnat på deras verk förutom de största hitsen som Blinded by Fear och Kingdom Gone – båda är för övrigt våldsamt bra denna kväll och avslutar spelningen på bästa manér.
Spelglädjen på scenen är rik, speciellt hos frontmannen Tompa Lindberg som springer runt som en tok medan han har ett stort leende över hela ansiktet. Även när han sjunger kan man se hur glad han är och det bildas en skön kontrast mellan det hårda och mjuka. De är otroligt tighta och välrutinerade.
Det är inte bara uppe på scenen det går vilt till, även i publiken får en stackars sate smaka en armbåge och lyfts över fotodiket med blod över halva ansiktet. Lite senare under spelningens gång går en kille förbi mig som antingen hade fått en fet smäll på näsan eller bara led av kraftigt näsblod. Några andra i publiken headbangar frenetiskt och skriker med i varje ord som kommer ur Lindbergs mun.
Inför Into the Dead Sky berättar Lindberg en liten anekdot om när han var 13 år och skulle gå till frisören. Hos frisören ville han bli klippt så att han såg ut som Jeff Hanneman vilket var en omöjlighet då hans hår var väldigt kort. Låten är tillägnad en av världens bästa låtskrivare, sentimentalt eller ej så var det fint sagt.
Innan bandet går av scenen tackar Lindberg oss alla för att vi kommit hit med tanke på att Saxon spelar samtidigt. Jag föredrar dock At The Gates alla dagar i veckan och hoppas verkligen att jag får uppleva dem igen, vilket inte är en självklarhet då de är inne på sitt tredje år med avskedsturné – det kan ju ta slut när som helst.
Bäst: Den glädjefyllda spelglädjen och Blinded by Fear.
Sämst: Hemligt!
Betyg: 8/10
Skribent/fotograf: Jonas ”Madman” Persson
Bilder från spelningen hittar du HÄR.