Dave_AccessRock__SwedenRockFestival_BackyardBabies-11

2015-06-05
Efter att Backyard Babies försvunnit från scenen 2010 var jag ganska säker på att en återförening skulle ske, bara inte när. Efter fem år visade det sig vara dags för Nässjö-gruppens återtåg in i rampljuset, turnéschema har sedan länge presenterats och en ny platta håller på att marknadsföras för fullt. Första anhalt: Sweden Rock Festival.
På presskonferensen försäkrar bandet oss om att det kommer gå vilt till, själv ställer jag mig lite skeptisk och väntar tills jag ser det med egna ögon.

Man öppnar med Th1rt3en Or Nothing, bandets nya singel som knappast lär ha knockat någon av stolen. Huvudriffet är en ganska skön sleaze-historia men versen och refrängen låter som något som var daterat redan för tio år sedan.
Bandet har trots allt en stor katalog med många låtar som, trots att jag inte lyssnat på dem på flera år, sitter i ryggraden. Vi står ett par personer och tittar på varann av förvåning då vi inser att vi alla kan texterna, bandet har trots allt gjort avtryck i våra hjärtan under årens lopp.

Trots att klassiker från Total 13 blandas friskt med material från senare plattor så är känslan av besvikelse påtaglig. Främst är det Nicke Borg som till synes helt saknar gnistan, han tar inte i och det känns som att han inte längre har hjärtat med i låtarna. Även om han mot slutet av spelningen ser lite mer engagerad ut så är det inte på långa vägar den smäll man hade kunnat hoppas att bandet skulle komma tillbaks med. Nicke ber oss att ”sjunga för kamerorna”, vilket är snudd på provocerande att få höra som fan. Jag går på konsert för att få connection med artisten via musiken, jag är inget marknadsföringsverktyg för att du ska få till en bra promovideo.

Dave_AccessRock__SwedenRockFestival_BackyardBabies-7Dregen är som vanligt rockstjärnan, går han upp på scen så ger han alltid valuta för pengarna. Johan Blomqvist ser ut att vara mest nöjd med återföreningen där han struttar runt med basen bekvämt hängandes vid höften. Peder Carlsson ser mer ut att go with the flow, på presskonferensen kommer det fram att han inte spelar trummor under hela uppehållet och det gör det hela extra kul att se honom i sitt rätta element igen.

Bandet har en uppsjö av klassiker och när de spelar låtar som Made Me Madman, Brand New Hate, Song For The Outcast med flera är det inte utan att ljuvliga minnen från tonåren kommer tillbaks. Det som sker på scen är dessvärre intetsägande. Jag vill så gärna gilla det eftersom det är ett band som var med och formade mig i min ungdom, däremot känns det som att de inte har hittat tillbaks till sin själ än. Nicke har tidigare kört hårt på sin ruffiga Mike Ness-stil och låtit attityden gå rätt ut i micken med en jäkla kraft, nu känns det som en blek version av vad som tidigare var farligt och jag ser inte hungern, har du blivit bekväm? Nej, upp till bevis för tusan. Det räcker inte att ställa ut skorna på scen, vi köper det inte.

Bäst: Låtmaterialet är trots allt riktigt högklassigt.
Sämst: Hur låtarna framförs. Jag vill se lite hunger och hjärta.
Betyg: 4/10

Skribent: Viktor Skatt

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas