2014-01-10
Bad Man’s Jam är ett gäng killar som flyttat från underbara Småland till Stockholm för att i största möjliga mån kunna basunera ut sitt musikaliska budskap.
Dagen till ära står de på Sticky Fingers stora scen i Göteborg.
Jag har lite svårt att sätta fingret på vad man skulle kunna kalla genren. Till skillnad från andra småländska band så har dock Bad Man’s Jam gått ifrån det traditionella konceptet att låta så råa och avskalade som möjligt. Istället har de satsat på ett sound som är någorlunda modernt men som främst utmärker sig på så vis att det är baserat på gediget låtskrivande och ett genomarbetat hantverk.
Det första man lägger märke till med bandet är att de ser helt rätt ut med Ola Göransson (trummor) iförd skinnpaj i sann Ramones-anda och den energiskt karismatiska Nik Eek (gitarr, sång) med enbart en jeansjacka och sitt blonda hårsvall.
Det som imponerar mest med Bad Man’s Jam är, förutom de otroligt välskrivna låtarna, att de är något av det absolut tightaste jag har sett någonsin. Att Nippe på Sticky Fingers sätter ljudet betyder alltid mycket, det låter verkligen som ett arenaband som står på en alldeles för liten scen. Det är dock bandets framförande som till främsta del får mig att både häpna och le, de får alla andra band att se orepade ut.
Om man skulle beskriva deras sound så skulle man kunna likna det vid en blandning av Hellacopters, Queens Of The Stone Age och Black Keys. Ett fruktansvärt medvetet sound där man lägger absolut fokus på rytm och låtskrivande.
Vanligtvis brukar recensenter ge tipset att man ska ”hålla ögonen öppna” för band, men när det kommer till Bad Man’s Jam anser jag att man bör kolla in dem med en gång, speciellt live.
Bäst: Det absolut tightaste bandet jag sett på mycket länge.
Sämst: Att jag missat deras tidigare spelningar.
Betyg: 8/10
Skribent: Viktor Skatt