2/8 – 2014
Utan hänsyn till det rödglödgat heta solskenet över Wacken-publiken sätter Behemoth festivalens Black Stage i sataniska lågor. I mäktigt välregisserade positioner inleds spelningen så minimalistiskt det är möjligt med Blow Your Trumpets Gabriel. Orion slår på sin redan svårt misshandlade bas, och Seth spelar gitarriffet som om han vore partiellt förstenad. Ekvationen blir komplett när Nergal kommer ut på scen med facklor i högsta hugg, genomborrar publiken med sin skarpa blick och skickar ofattbart hårda growl flygande ut över området. Visuellt förmedlas en i varje detalj felfri brutalitet, från söndertrasade, nitade scenkläder till de gjutna metallsymboler som centrerar trumsetet och smyckar mikrofonstativen. Till och med bandets backdrops bär spår av tidigare smutsiga och blodiga incidenter.
Nergal uttrycker hur bra det känns att vara vid liv, och den oförståeligt lilla publiken som samlats verkar lyckliga över samma faktum. Att få stå här och bli överkörd av Conquer All följd av As Above So Below och Slaves Shall Serve är det bästa jag kan tänka mig göra en lördagseftermiddag på världens största metalfestival. Trots att framförandet är oklanderligt och komplett med brinnande kors och blodspottande, känns det som att det är ett lätt distraherat Behemoth som står framför oss idag. Förutom att mellansnacket hålls kort och att de besträngade medlemmarna går av scen mellan var och varannan låt saknas det sista lilla steg i intensiv närvaro som bandet med lätthet brukar nå upp till. Men det är väl i och för sig inte världens lättaste sak att rocka black metal-looken i den här värmen.
At The Left Hand Ov God och Chant For Ezkaton 2000 bygger upp till ett absolut, sönderhamrande klimax, och som avslutning går O Father O Satan O Sun! till den lågmälda, stämningsfulla början. Att det här bandet skulle kunna göra en dålig spelning är ett fullständigt absurt påstående, och varken hetta, medioker publik eller andra ogynnsamma förutsättningar kan hindra bandet från att erövra det heliga landet Wacken.
Betyg: 8/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Dave Bertram
