2013-06-08
Vid 14-tiden är jag extremt nervös, sådär så att man nästan vill försvinna. Jag ska nämligen intervjua Black Star Riders, bandet som fram till nyligen spelade tillsammans under namnet Thin Lizzy. You get the picture.
På väg genom backstageområdet står de helt plötsligt uppradade. ”Shit, där är Scott Gorham!” är en fras som slinker ur mig, men det är bara att spela cool och göra sitt jobb. Det visar sig att jag ska intervjua Ricky Warwick (sång) och Marco Mendoza (bas).
Efter cirka en kvarts prat om det nya bandnamnet, nya skivan All Hell Breaks Loose och allt mellan himmel och jord så kan jag konstatera att det är en samling med otroligt charmiga människor som jag ska få se på scen inom kort. Jag önskar dem lycka till och hoppas att de kommer att ge allt. De svarar att jag inte ska oroa mig, detta är endast den femte spelningen som Black Star Riders och de lever fortfarande på kicken av denna nystart som namnbytet och skivsläppet faktiskt innebär.
Väl på plats framför Sweden Stage är jag långt ifrån ensam, redan från början är stället välfyllt.
Bandet kör igång med titelspåret ifrån nya skivan och förutom att ljudet är lite svajande så är det en riktigt stark inledning. Ricky är ett kraftpaket som jobbar stenhårt på scen för att få med sig varenda en i publiken. Han lyckas bra, men när de drar igång Jailbreak så är det inte så många som spelar svårflörtade.
Man satsar en hel del på att spela nytt material och det märks att de njuter av det och jag tycker att det är helt rätt att man satsar på det man tror på. Många är bara där för Lizzy-låtarna men de ska snart bli varse att det finns mycket gott i den aktuella gottepåsen. Singeln Bound For Glory är en ypperlig låt för varje tillfälle då man behöver lite positiv input, durstämmorna som Damon Johnson och Scott Gorham lägger på sina Gibson Les Paul-gitarrer gör en nästan euforisk.
När de drar igång Emerald är det ingen som står still på stället och under Whiskey In The Jar bjuds det på allsång.
Kingdom Of The Lost är en av mina favoriter ifrån nya skivan, den funkar ruggigt bra live och även om Ricky hävdar att det inte är en hyllning till Gary Moore så kan jag inte undgå att höra denna bortgångne hjältes röst i huvudmelodin.
En konsert som avslutas med Cowboy Song och The Boys Are Back In Town kan inte vara dålig. Detta är inget undantag som bekräftar regeln, utan det är ytterst njutbart från första till sista ton. Det ska verkligen bli kul att följa detta band och se vad framtiden har i beredskap för dem. Jag önskar dem all lycka och tackar dem för en kanonspelning, förhoppningsvis dröjer det inte för länge tills nästa gång.
Bäst: Emerald, det går inte att komma ifrån att denna enorma låt kan välta berg.
Sämst: Ibland sitter inte sångstämmorna helt.
Betyg: 8/10
Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Anders Hannola
Se alla bilder från konserten här.