IMG_9081

Medan jag äntrar Metalbaren inne på The Tivoli i Helsingborg har jag ingen aning om vem Bob Log III är. Det lilla jag vet om honom är vad jag snabbt läst på hans hemsida och sett på YouTube, men mer än så sträcker inte min kunskap om detta enmansband. Det enda jag vet är att jag kommer få uppleva något utöver det vanliga, efter spelningen har  Bob Log III visat sig vara unik och häpnadsväckande.

Bob Log III startar sin spelning på ett väldigt finurligt vis, nämligen utanför Metalbaren. När de första tonerna från hans gitarr sjuds ut så öppnas dörrarna och han äntrar denna lilla pub till allas stora förtjusning, här finns ungefär 30 personer, alla skriker, klappar händerna och dansar sittandes på sina platser. Det finns två killar som står vid scenen och headbangar frenetiskt medan de båda har ett stort leende på läpparna under hela spelningen.
Själv känner jag inte igen någon av låtarna, men jag hör ett par ”ohhhh” och ”ahhh” när vissa låtar körs igång. Det är en mysig men/och energirik stämning som skapas denna kväll..
En kille råkar välta ett glas som går i kras när det faller ner och träffar golvets hårda yta. Förmodligen inte av extas, men vi kan blunda och låtsas.

IMG_9312Tänk dig en överdimensionell motorcykelhjälm med en telefonlur (en gammal osmart sådan) som snabel fastsatt framtill på hjälmen och en lila ”full body human cannonball suit” (finns inget lika beskrivande ord för det i svenska språket) så har du utseendet hos denna fantastiska showman. En gitarr i famnen och en baskagge med en fasttejpad tamburin vid foten är ingredienserna till detta enmansbandmål. Utöver detta visar han prov på ett fenomentalt gitarrspel, från ett punkrockigt sound bort till en hel del blues.
Trots att han sitter på en pall förmedlar han mer energi än vissa fulltaliga orkestrar och inte en del av musikerns kropp är stilla medan han är ett med musiken. Om jag ska klaga på något får det bli sången, det hörs knappt vad han sjunger på grund av hjälmen och telefonluren med inbyggd mikrofon, jag är förstående för att effekten ska vara Darth Vader-liknande a la pilotröst, men ibland stjälper det mer än förstärker känslan för mig.

Hade Bob Log III gett upp musiken så kan jag ge mig katten på att han istället hade lyckats väl med en karriär som ståuppare för hans mellansnack känns väldigt spontant, improviserat och det får många att vrida sig av skratt. Några exempel på mellansnack är, ”You’re so lucky, you don’t know how lucky you are. I would be jealous if I were you right now”, ”Now it’s time for a love song, all you ladies out there can come right up here and sit on my lap.” Ingen rör sig, han fortsätter, “Don’t rush, I know it’s the first time we meet and you’re probably a bit shy but come up anytime during the song. “, “Next song is called bababobobababobo (något oförståeligt), why don’t you sing along.”
Allt detta plus lite till gör att man inte kan känna mer än kärlek för denna unika man, det går helt enkelt inte att ogilla hans stil.

Livet på vägen för Bob Log III måste vara ensamt och hårt – jag tror inte han reser runt med ett crew, utan har sin gitarr som enda vän. Dock finner han nya vänner som senare blir hans familj för stunden denna kväll. (Lite som Lucky Luke./reds. anm.)
Jag går ifrån The Tivoli med ett leende på läpparna och är mycket fascinerad över vissa människors kreativa förmåga.

Bäst: Energin och utstyrseln.
Sämst: Att man inte riktigt hör vad han sjunger.
Betyg : 7/10

Bilder från spelningen hittar du HÄR.
Skribent/fotograf: Jonas ”Madman” Persson

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas