13/12 -2013
Black Trip
Det är fredagskväll på Debaser Strand, vilket innebär att det är en alldeles särskilt fin kväll för band som börjar på B. Göteborgarna i Bombus är åter i stan för att försöka välta omkull stockholmspubliken, och som uppbackning har de NWOBHM-doftande huvudstadsgruppen Black Trip. Personligen önskade jag att få återse Black Temple – helsingborgsbandet tidigare känt som Odyssey som agerade förband åt Bombus under den nyligen avslutade Europaturnén – men det ska bli spännande att se Black Trip en första gång. Bandet debuterade i år med albumet Goin’ Under, men medlemmarna är med sina tidigare meriter i åtanke långt ifrån musikaliska nykomlingar. Grundare av bandet tillika gitarrist i konstellationen, Peter Stjärnvind, har ett förflutet som trummis i band som Entombed och Nifelheim (med flera!), medan resterande medlemmar kommer från bland andra Enforcer och Necrophobic. Med dessa förutsättningar kan man ganska enkelt dra slutsatsen att Black Trip inte kan låta annat än bra, och denna får jag bekräftad denna kväll.
Ett orgelintro får publiken att strömma till framför scenen, och snart är det klassiska heavy metal-melodier som fyller allas öron. Sångaren Joseph Tholl ansluter sig till bandet och lutar sig ut över publiken när han sjunger med rösten som ikväll påminner mig mer om den hos Magnus Pelander (Witchcraft) än, som jag tyckt när jag lyssnat på skiva, Paul Di’Anno. Hur som helst har han en formidabel pipa, och i stort låter det faktiskt bättre live, då materialet tillåts lyfta av energin på scen. Bandet river av gitarrstämmor à la Maiden varvat med galna solon och snyggt markerad rytmsektion. Låten Tvar Dabla sticker ut med sitt ändrade tempo mellan vers och refräng, och att refrängen är fantastiskt catchig gör inte direkt det hela värre.
Det känns lika lekfullt som proffsigt, och enda minuset är väl egentligen att det är lite förutsägbart och inte så väldigt originellt. De gör dock en bra spelning med få hörbara misstag och istället bra ös. Innan de lämnar över scenen åt Bombus avslutar de lämpligt nog sitt set med en cover på Saxons And The Bands Played On.
Låtlista:
1. No Tomorrow
2. Radar
3. Putting Out The Fire
4. Danger
5. Tvar Dabla
6. Voodoo Queen
7. The Bells
8. Thirst
9. Goin’ Under
10. And The Bands Played On
Betyg: 7/10
Bombus
Ett superpampigt intro ljuder och alla som inte befinner sig vid scenen rusar genast dit för att se kvällens huvudakt gå på. Raised By Pigs från första plattan mullrar igång och publiken fullständigt jublar. Bombus har tagit landet med storm i och med kritikerrosade andra albumet The Poet And The Parrot som släpptes i augusti i år. Som liveband är de absolut inte sämre, och när de drar igång just titelspåret från senaste plattan kan jag inte göra annat än att njuta. Det är en solid, dånande ljudbild med Matte och Feffes dubbelt skrovliga sång som pricken över i:et. Dessutom levererar dessa båda gitarriff med ett oerhört driv. Att gitarrljudet spökar lite ibland och att Mattes sång är för låg de första låtarna överskuggas nästan helt av hur kraftfulla de är på scen. När sångarna vänder ryggen till publiken och spelar mot trummisen Peter är det bandets basist Jonas som sköter showen själv med utstrålning och våldsamt kroppsspråk.
Nya låtar varvas med det bästa från första skivan och jag älskar hur materialet smälter samman i setet trots dess olika kvaliteter – det tidigares råhet och oberäknelighet, och det nyares brutala precision. I Cut Deep får Jonas lägga en lite renare sång i verserna eftersom han enligt Feffe ”kan sjunga till skillnad från oss andra!”. Det låter väldigt bra och skapar ännu en kontrast och ännu en nivå i musikens många dynamiklager. 
För mig är det fjärde gången jag ser Bombus, men faktiskt första gången i fullformat istället för festival- eller kryssningsgig. Extra grymt är det därför att setlisten är så bra – hur den nu skulle kunna vara något annat med den kvalitet plattorna håller. Det är i princip omöjligt att plocka ut vilka låtar som är bäst ikväll, men jag vrålar med som allra mest i Let Her Die, A Safe Passage och Biblical. Små spelmissar räddas upp snabbt som ögat och ingen blir arg för att det inte låter exakt som på skiva. Tvärtom, jag älskar trumuppvisningen Peter bjuder på, den snygga klättrande basen i Master The Reality och att det tas i utav bara fan i sången.
Publiken dansar vilt och gör mer eller mycket misslyckade försök till stagediving. Bandet påstår mot slutet att denna sista spelning för året 2013 till och med är den bästa. Det är överhuvudtaget en svettmarinerad tillställning, och inte en armhåla i publiken är torr.
Det enda problemet är att det, som alltid med Bombus, känns alldeles för kort och att man aldrig får nog. Bandet som aspirerar på titeln som Sveriges bästa liveband just nu är ett jag bara måste få se snart igen och många gånger till.
Låtlista:
1. Raised By Pigs
2. The Poet And The Parrot
3. Outsider
4. Cut Deep
5. Master The Reality
6. Let Her Die
7. Enter The Night
8. A Safe Passage
9. Biblical
10. Apparatus
11. The Slaughter
12. Into The Fire
Betyg: 8,5/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Dave
Bilderna från spelningen finner du HÄR.