25/9 – 2013
När de finska dödsmetallarna kommer till Stockholm med sin melodiska mördarmetall så är menyn uppenbar. Det kommer handla om tyngd, men även om fart. Riffen står i fokus i musiken och kvällens specialitet heter melodier. Starka och tydliga sådana, men i inledande Transference, från senaste albumsläppet Halo Of Blood, så bjuds vi inte direkt på något av ovanstående. Därför kan jag tycka att nämnda låt är en märklig låt att inleda spelningen med då den inte är den käftsmäll som man förväntar sig av bandet.
Istället är det i nästkommande Needled 24/7 som spelningen verkligen får fart på riktigt. Här demonstrerar bandet både den fart och tyngd som Children Of Bodom besitter. Inte bara är det en av gruppens bästa låtar, det är också ett spår som gör sig utmärkt live. Därför är det obegripligt att man efter denna låt sänker tempot igen med Living Dead Beat, som förvisso kommer mer till sin rätt under bandets konserter än den trista albumversionen. I övrigt tycks fokus ligga på just de tyngre låtarna. Shovel Knockout rivs av på ett övertygande sätt. Att inte spela Hate Crew Deathroll skulle finnarna inte våga – denna kan närmast liknas vid bandets egen nationalsång. Kvällens absoluta höjdpunkter är Angels Don’t Kill, mycket tack vare sina otroliga instrumentala partier, och Downfall som jag aldrig slutar bli imponerad av.
De svagaste korten denna kväll är tyvärr de låtar från senaste släppet som framförs. Albumet visar upp bandet från sin allra bästa sida, men tillsammans med gruppens äldre material så har dessa låtar inte mycket att sätta emot. Titelspåret vill vara en ursinnig urladdning, men blir mest en förvirrad riff-fest. Likaså kan jag inte förstå varför Bodombarnen envisas med att spela den otroligt trista Blooddrunk.
Desto roligare blir då istället när bandet serverar skåpmat som tycks vara bortglömd i form av Towards Dead End. Även om det inte tillhör kvällens starkaste stunder så är det ändå något som man kommer att komma ihåg från denna kväll. Är det kanske rentav sista turnén som denna låt får plats i setlistan?
Alexi Laiho’s röst låter fantastiskt bra, och likaså gör ljudet. Det är imponerande att bandet kan leverera med sån energi som man gör. För även om man inte gillar alla låtar som bandet har bjuda på denna kväll så är det omöjligt att inte bli imponerad av de musikaliska färdigheter som finns i bandet.
Bäst: Angels Don’t Kill blir verkligen överdjävligt bra live.
Sämst: Blooddrunk är himla trist.
Betyg: 7 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Dave’s foton ifrån kvällen kan du se HÄR.