2013-02-28
På ett slutsålt Debaser Medis i Stockholm håller Cult of Luna hov. Uppbackade av det rykande färska, och lysande, albumet Vertikal har bandet alla möjligheter att göra denna kväll till något utöver det vanliga. Det är också precis vad det blir.
Det är just Vertikal som står i fokus denna afton. Scenen är dekorerad i samma anda som albumets omslag, och även belysningen på scenen är anpassad för att fungera ihop med dekoren. Av kvällens totalt nio stycken låtar är hela sex stycken hämtade från nämna alster. Det görs bara avstickare för Finland från Somwhere Along the Highway, samt Ghost Trail och Owlwood från Eternal Kingdom. Alltihop snyggt leverat på drygt 90 minuter.
Det tar inte lång tid in i inledande I: The Weapon innan jag helt tappar kontakten med omvärlden och befinner mig ett nästan katatoniskt tillstånd. Personer runt mig stöter in i mig, och vänner försöker få min kontakt. Men jag är redan borta. För så är en live-upplevelse med Cult of Luna. Det är mer av ett tillstånd som knappast går att jämföra med något annat. Johannes Perssons röst borrar sig hela vägen in i själen och jag funderar på om detta är vad religiöst troende människor kallar för ”väckelsen”.
Mute Departure framförs på ett sådant vackert sätt, mycket tack Fredrik Kihlbergs sånginsats, så att jag funderar på om musik någonsin kommer att kunna bli bättre än såhär. Det är då gruppen diskret glider över i den nästan 20-minuter långa Vicarious Redemption och motbevisar mig. Att se denna mastodontkloss växa till liv framför mina ögon, och dessutom under en kort stund förvandla Debaser till ett dansgolv, gör det svårt att tro att det jag ser och hör är på riktigt. Det här är väl en dröm? Nu väcker väl mig någon snart…
Sen plötsligt, efter nästan 90 minuter, efter en total urladdning i In Awe Of så tar allting slut. Det blir knäpptyst och lamporna i taket tänds. Jag vaknar ur min dvala. Har jag varit med om det här på riktigt? Det är svårt att ta in alla känslor som har kommit till mig under spelningen. Trots att vi ropar efter mera så får vi inte det. Det är slut. Enda smolket i bägaren denna afton är att Finland drog ner stämningen med sin akustiska del, men detta är dock bara en parentes. Cult of Luna har trollbundit ett slutsålt Debaser Medis med något så enkelt som musik och norrländskt vemod.
Bäst: Vicarious Redemption.
Sämst: Finland känns inte helt hundra.
Betyg: 9 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Läs vad JimJim tycker om albumet Vertikal HÄR (reds. anm.)
Foto: Tottie. Se fler bilder HÄR.
