6/7 -13
Close-Up-tältet badar i blått ljus och rök när de många medlemmarna i beryktade Cult Of Luna intar scenen. Nya plattan Vertikal släpptes tidigare i år och spelningen inleds på samma sätt som detta album. Med två trumslagare och en keyboardist utöver gitarrister och basister utgör bandet en ovanlig sättning. Och det hörs. Musiken har en experimentell känsla med många elektroniska inslag och märkliga bakgrundsljud. Utan förvarning utvecklas detta dock till rå och knytnävshård metal som får en att häpna. Det här bandet har många nivåer i sitt spelande.
Låtarna flyter gärna ihop och blir till ett enda långt musikstycke utan avbrott eller mellansnack. Det blir mycket introvert, och bandmedlemmarna verkar hela tiden hålla sig i sin egen värld. Detta tycker jag kan vara både positivt och negativt, musiken får tala för sig själv även om bandet känns väldigt anonymt. Kroppsspråket säger istället mycket, gitarrer svingas frenetiskt mot scengolvet och tillbaka och basisten slår sitt instrument hårt men kärleksfullt.
Riktigt magiskt blir det i de energiska ögonblick när de båda gitarristerna growlar ikapp och jag tappar nästan andan. De längre, lugna låtarna med mycket mekaniska ljud blir dock ibland för mycket för festivalpubliken och många pratar eller rör sig oroligt. Jag gillar det, även om dessa långa partier gör att bandet inte hinner med så många låtar på en timme. Jag älskar avslutande In Awe Of och är glad att jag fått chansen att se fenomenet Cult Of Luna.
Betyg: 7/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Linda Florin
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.