28/6-2013
Vid Red Stage har en hyfsat stor skara glada människor samlats, dock inte fullt så stor som jag hade förväntat mig. Efter att ha pratat med ett antal festivalbesökare som frågat mig vem som ska spela här kom jag dock på att jag inte befinner mig på en renodlad hårdrocksfestival. Alla här vet inte vilka Danko Jones är och har därför inget intresse av att promenera bort till detta tält, utan står hellre vid tältet en bit bort som väsnas med någon slags technomusik som jag inte är bekant med.
De som är på plats är dock sjukligt peppade och hojtar ”Danko Jones! Danko Jones!” och klappar och har sig. När det börjar närma sig har tältet i alla fall fyllts upp rätt väl och det står till och med folk utanför, längre bak och väntar.
Klockan 22 glider bandet ut på scenen och inleder det hela med den enormt ösiga Had Enough. Det må överrösta dunka dunkandet från det andra tältet, men volymen är alldeles för låg. Det låter okej om man står långt fram i mitten, men står man lite vid sidan av eller lite för långt bak låter det inte alls bra. Denna stora besvikelse gör att spelningen är svår att uppskatta ordentligt. Allsången är grym, men den överröstar bandet och blir mest ett irriterande inslag eftersom det är Danko Jones jag vill höra och inte en massa gaphalsiga festivalare.
Frontmannen Danko Jones kör sitt vanliga kaxiga race från scenen och deklarerar att om vi vill ha rock n’ roll är vi nu definitivt på rätt plats vid rätt tillfälle. Han berättar om när de spelade på Hultsfredsfestivalen år 2001 i ett ännu mindre tält än detta och med mindre publik. Sedan dess har de kommit tillbaka till Sverige många gånger och blivit större och större för varje gång. Han säger att han inte vet vart Hultsfredsfestivalen egentligen tagit vägen nu, men att det är dags för ett nytt kapitel. Han skiter i vilket år det blir, men en vacker dag ska de stå på den största scenen här på Bråvalla Festival och underhålla oss.
Han möts av jubel och folk börjar klappa i takt. Han påpekar att vi nu klappar i takt med musiken från det andra tältet (med technomusik). Publiken nekar givetvis till detta, men gör sedan, enligt Danko om sitt misstag trots tillsägelsen. Han tycker att vi kan låta den musiken synkronisera vårt klappande för att det är det enda den duger till.
Låtar som utmärker sig under spelningen är Sugar Chocolate, I Think Bad Thoughts och Full Of Regret. Den oerhört allsångsvänliga Legs från senaste plattan Rock N’ Roll Is Black And Blue känns lite seg, men publiken verkar gilla den ändå med tanke på hur mycket de skrålar med.
Danko tycker att vi ska jubla för hans vän Duff McKagan’s band Walking Papers som spelat här tidigare idag och han tycker att vi aboslut inte ska missa Kvelertak och Neurosis som snart ska spela här. En gigantisk luftballong föreställande Lisebergskaninen flyger över oss och publiken vinkar till passagerarna som vinkar tillbaka.
Danko Jones gör ett grymt bra jobb ikväll och jag tvivlar inte alls på att de, om några år, kommer kunna inta största scenen här på Bråvalla Festival. De är ju så galet bra. Det är lite synd på ljudet bara, som gör att spelningen inte får ett högre betyg.
Bäst: Danko Jones energi och sköna kaxighet.
Sämst: Ljudet.
Betyg: 6,5/10
Skribent: Tottie
Fotograf: Hannola
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.