3/5 – 2014
Att kliva in på Fryshuset Klubben denna lördagskväll känns som att promenera rakt in i en grill – det är kolsvart och framförallt stekhett. När bandet marscherar upp på scen minuter senare är de gravallvarliga, liksminkade ansiktena det enda som skymtas genom den tjocka röken. Sedan smäller det: The Secrets Of The Black Arts, från den klassiska fullängdaren med samma namn, rivstartar och pyrotekniken tillkännager början på kvällens mörka sammankomst. Det sataniska stockholmsbandet Dark Funeral firar 20 år sedan debuten med ett framträdande som inte sparar på krutet, eller på gästspelen för den delen. Det blir en uppstyckad spelning med stundtals långa pauser för att lyckas med de många medlemsbytena.
Emperor Magus Caligula frågar om vi vill höra något snabbt, med självklar respons från den fullsatta lokalen. En stund senare presenterar han Satan’s Mayhem med att försiktigt säga att han tror att de ska prova att spela en låt om Satan. Det är en stor kontrast mellan låtarnas besinningslösa energiutlopp och stillsamheten mellan dem. När bandet väl är i full rullning är dock stabiliteten som är mest framträdande, och de är så tighta att jag har omedelbart överseende med de små misstag jag tycker mig höra. Den digra låtlista som hinns med under det nära två timmar långa giget innehåller dessutom låtar från bandets samtliga studioalbum, och med detta material i ryggen är det svårt att misslyckas.
Publiken hejar på likt en fotbollsklack och vissa försöker desperat headbanga i takt. Dominator, som härskar över trummorna under spelningens inledande del, gör sitt bästa för att det ska vara svårt. Det ser till och med oförskämt enkelt ut. Störst fokus får nog, gästspel till trots, ändå sägas ligger på Lord Ahriman, gitarristen som grundade bandet och nu är den enda kvarvarande originalmedlemmen. Hans gitarrspel låter vassare än den spetsiga gitarren och den rustningsliknande utstyrseln. Överhuvudtaget är ljudet något bättre än sedvanligt i denna lokal, men ändå inte helt optimalt varken på golvet eller på balkongen.
Visuellt är det – åtminstone vad man kan se i den fullpackade lokalen om man inte har turen att vara två meter lång – en upplevelse helt i black metal-anda. Scenen är komplett med uppochnervända metallkors och -pentagram, eld, blod och grishuvuden, det sistnämnda i skön nonchalans mot svensk lag. När det efter höjdpunkter som bland andra Open The Gates och Shadows Over Transylvania blivit dags för sista numret, My Funeral, ser det ut som att halva scenen står i lågor. Knappast behövligt med tanke på att temperaturen redan tidigare nått vad som känns som tusen grader, men inte för den delen mindre effektfullt. Summa summarum är det en ren uppvisning av det jubilerande bandet och knappast någon kan lämna spelningen utan att känna sig fullständigt stekt av Dark Funerals eldfängda framfart.
Betyg: 7/10
Låtlista:
1. The Secrets Of The Black Arts
2. The Dawn No More Rises
3. When Angels Forever Die
4. Bloodfrozen
5. The Fire Eternal
6. Satan’s Mayhem
7. Dark Are The Paths To Eternity
8. The Arrival Of Satan’s Empire
9. Attera Totus Sanctus
10. Goddess Of Sodomy
11. Enriched By Evil
12. 666 Voices Inside
13. In My Dreams
14. An Apprentice Of Satan
15. Open The Gates
16. Shadows Over Transylvania
17. My Dark Desires
18. In The Sign Of The Horns
19. Vobiscum Satanas
20. My Funeral
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Dave
Bilderna från spelningen finns HÄR.