Decapitated_Closeupbaten_Accessrock_Emma_001

6/3 – 2014

Silja Galaxy har för ett dygn förvandlats till Close-Up Båten med fulla rättigheter att festa hårdare än järnet. Vi befinner oss tre timmars resa ut på Östersjön och i Starlight Palace är det halshuggande hård teknisk dödsmetall som står på schemat. Publiken drivs av det stabila bränsle som är mest känt som tax free-sprit och är redo att mosha i samma sekund som ridåerna dras åt sidan och Decapitated tar över scenen. Den rutinerade polska kvartetten har sexton aktiva år bakom sig och det har nyligen avslöjats att de arbetar på ett efterlängtat nytt album att följa upp 2011 års Carnival Is Forever med. Ikväll blir det dock mycket från den tre år gamla releasen, vilket publiken inte verkar ha något emot när bandet inleder med 404. Golvet fylls snabbt upp av båtresenärer som hoppar och moshar till den snabba och skramligt ösiga musiken. Rafał ”Rasta” Piotrowski ger oss hög energi i form av helvetesdjupt, tight rytmiserat growl, dreadssvängande och knytnävsslag i luften. Bandet visar från första låten att de är i riktigt bra form och river av den ena mördardängan efter den andra, och musikens aggressivitet skruvar upp partystämningen på denna skuta rejält.

Ljudet är lite stökigt, men som helhet är det ändå klart godkänt. Decapitated är faktiskt så stabila att det nästan är svårt att fatta att de spelar på en båt. Publiken är helt med på den snabba polyrytmiken och röjer med i Day 69 och A View From A Hole. Trots brutaliteten är det oerhört medryckande och fungerar bättre än alkohol för att göra en varm och glad på insidan. Den ende gitarristen tillika originalmedlemmen Wacław ”Vogg” Kiełtyka skapar en grym riffbild med snabba, elaka melodier. Han kan inte sluta spela ens under mellansnacket, som jag alltså inte hör så mycket av. Detta kan dock rentav vara positivt då de druckna matroserna på golvet endast kräver att deras öron fylls av underbart arg musik.

Rafał stirrar bistert men uppskattande på publiken och trummisen Michał Łysejko böjer huvudet djupt och dedikerat när han bankar fram de tunga rytmerna. Det är ett kort och intensivt gig, vilket passar kryssningsformatet, men jag skulle inte ha något emot att höra mer. Alldeles för snart är det dags för sista låten Spheres Of Madness och de tillfredsställande smutsiga riffen börjar ta slut. Det är kanske inte världens mest perfekta spelning ljud- eller utförandemässigt, men ingen vill ha något annat än just det här explosiva och circlepitframkallande framförandet.

Betyg: 7/10

Bilderna från spelningen finner du HÄR.

Skribent: Emma ”Sajko” Persson

Fotograf: Emma Morén

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas