DevinTownsendProject_Hannola_AccessRock_DebaserMedis_2E2A8166

24/3 – 2015

Senast jag såg Devin Townsend med sitt manskap så var jag i min recension lite bitter över att frontmannens spexande tog över för mycket av showen. Småsint kan tyckas, men det var då befogad kritik då musiken ibland tycktes komma i andrahand. Ett tilltag av mig som fick Devin att be om ursäkt via Twitter. Denna gång är det dock annat ljud i skällan.

Det beror nog inte så mycket på min recension utan beror snarare på att Devin har dragit på sig en elakartad förkylning.  Varken röst eller kropp har kapacitet att prestera på maxnivå, enligt sångaren själv. Detta gör att musiken får stå i fokus, och spexandet inte påbörjas förrän halvvägs in i spelningen (och når sin kulmen kring extranumren). Var det då värktabletten kickade in? Det är i alla fall inte samma problem denna gång, utan nu har konserten hunnit ta form och bandet använder inte sin humor som en ursäkt. Musiken talar sitt tydliga språk.

Denna gång är de mest komplicerade styckena bortplockade från setlistan. Alltså bjuds vi inte på något från Deconstruction. Men att vi däremot bjuds på en fullständigt briljant version av Namaste är överraskande, inte bara när det gäller låtval utan även till att bandet genomför låten så tajt. Även Night, Addicted! och Kingdom visar exakt hur fulländade detta band kan vara i sina bästa stunder. Den sistnämnda låten bjuder dessutom, tillsammans med Life, på en imponerande sånginsats. Om han sjunger såhär när han är sjuk, hur bra kan det bli när han har rösten i behåll?

Det är omöjligt att tänka sig att Devin Townsend Project skulle kunna prestera på denna nivå med andra medlemmar inblandade. Maskineriet är så pass väloljat att minsta trumslag sitter exakt. Det visar man i äldre låtar, men också i nyare spår som Deathray och Rejoice. I Lucky Animals visar bandet också sin humor och egensinniga sida från den allra bästa sidan, då frontmannen ger publiken en lektion i att göra perfekta ”jazzhands” innan det i låtens smittande refräng blir dags för det stora provet. Att frontmannen dessutom uppriktigt verkar bli rörd av publikens respons efter en suverän soloversion av Ih-Ah! visar bara att Devin fortfarande har båda fötterna på jorden.

Om jag fick chans att säga något till Devin efter denna spelning så skulle det vara ”där satt den!” och ge honom en high-five. Även om det så bara vore genom cyberrymden.

Bäst: Namaste.
Sämst: Nya A New Reign är svår att få grepp om.
Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Hannola

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas