dia-psalma_madman_access-rock_kb-1-11

10/11 – 2016
Close Up Magazine har fått tre stycken svenska punkband att kuska land och rike runt och leverera sin musik till massorna. Det rör sig dock inte om vilka punkband som helst, utan om De Lyckliga Kompisarna, Asta Kask och Dia Psalma. Tre band som så gott som innehar legendstatus inom den svenska musikscenen. Denna kväll har banden kommit till den kungliga huvudstaden.

dlk_madman_access-rock_kb-1-2De Lyckliga Kompisarna

Först ut på scen är De Lyckliga Kompisarna. Den långa kön som fortfarande ringlar utanför Debasr Medis tyder dock på att många biljettköpare kommer missa åtminstone bandets första låtar. Trots det är det trångt framför scenen.

Bandets låtar är ofta lättsjungna och brukar vara en favorit på förfester. Därför är det inte konstigt att många skrålar med i refrängerna till låtar som Ölstugan som inte finns och Allmänt tuff. Bandets skojfriska framtoning till trots så finns det allvarliga budskap i musiken, något som sångaren och basisten Mart Hällgren försöker lyfta fram i sitt mellansnack. DLK:s Iron Maiden­fierade punkrock visar sig i alla fall vara perfekt för en smålullig publik en torsdagskväll i Stockholm.

Men vem kan i ärlighetens namn stå emot charmiga låtar som Egon, Rysk Bompa eller När Kristoffer spelar flipperspel? När originalgitarristen Björn Gunér även gästar i de odödliga klassikerna Ishockeyfrilla och Dricka sprit och hålla käften så vet man att succén är i hamn.

Betyg: 8 / 10

 

Asta Kaskasta-kask_madman_access-rock_kb-1-14

Detta band från Töreboda ser för all del ut att ha minst lika roligt på scen, men musiken är tvärtom inte alls lika skojfrisk. Istället är den ofta lika mörk och tung som texterna.

Detta är ett band som använder varje minut på scen till att sprida sitt budskap. Man får snabbt med sig publiken. I de största klassikerna så överröstar publikens allsång bandet. Detta sker under till exempel Vill inte vara med, Dom Får Aldrig Mig och Lasse Lasse Liten. Bandet vinner väldigt mycket på att ha två starka frontmän i Michael Blomqvist och Bonni Pontén, samt att samtliga fyra medlemmar på scen hanterar mikrofonen. Stundtals framstår gruppens budskap nästan som hotfullt. En riktigt mäktig upplevelse.

Trots att bandets musik för det mesta går i ett rasande tempo så är konsertens höjdpunkt den långsamma version av Pyskopaten, som gruppen har för vana att plocka fram under sina spelningar. Ikväll lyfter den ordentligt. Under Patriarkatet råder en sansad känsla av upplopp i lokalen. Tänk vad musik kan göra med en.

Betyg: 8 / 10

dia-psalma_madman_access-rock_kb-1-10Dia Psalma

När man ser Dia Psalma vet man vad som väntar. På gott och ont. Det är inte särskilt svårt att räkna ut vilka låtar bandet kommer att spela, och att det är sällan man blir överraskad. Att fokus ligger på Gryningstid känns helt rätt då det är den enda av gruppens skivor som är stark rakt igenom. Låtar som Tro rätt, tro fel, Alla älskar dig och Kalla sinnen borde få vem helst att kissa i byxan av upphetsning (alla tre får vi även denna kväll).

Bandet chockar med att öppna med sin enskilt största hit Hon får… och smyger in den annars obligatoriska avslutningslåten Balladen om lilla Elsa någonstans i mitten av setet (förstås med tillhörande allsång). Dock så präglas spelningen av ljudproblem som får Ulkes sång att stundtals hamna långt bak i ljudbilden och Pontus Anderssons gitarr att helt försvinna i densamma.

Det blir också uppenbart hur platt nyare låtar som Norrsken och Kulisser står sig mot det äldre materialet.

Detta till trots så visar Dia Psalma att man är ett stabilt liveband, men som kanske bör överväga att stoppa in en joker i leken. På det stora hela så visar alla tre band att punken fortfarande är vital i Sverige.

Betyg: 7 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Foto: Madman (från bandets spelning i Malmö).

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas