DD-Promo1Frontiers Records

2013-03-09

Efter att ha mottagit otaliga hyllningar för skivan Overdrive, är det nu dags för Diamond Dawn att köra release-spelning i sin hemstad.
Götahof är vanligtvis ingen konsertlokal för rock, men dagen till ära har man riggat upp för att kräma på rejält.

Kvällens öppningsakt är Göteborgska Taste, ett melodiöst rockband som gör sin debutspelning idag.
De har helt klart ett sjysst sound och låtmaterialet är genomarbetat, men jag känner inte att jag på något sätt blir berörd. I framtiden hade jag gärna sett att bandet övar på stämmor och försöker skapa en intressant scenshow. De såg inte ut att spela i samma band riktigt, hittar de en gemensam nisch och en attityd som matchar musiken bättre så kan det bli bra.
Man märker även att sångaren/gitarristen Christoffer Borg är bandets ledargestalt, då han tillåter sig själv att spela snudd på oförskämt mycket solon.

Publiktillströmningen är god och stämningen är väldigt härlig i lokalen, huvudbandets konsert börjar inom kort.
Musiken tystnar. Ljuset förändras. Introt drar igång.
Folk söker sig mot scenen och till slut står bandet framför oss. Alla sex medlemmarna står redo att leverera sin första konsert som albumartister. Detta är första gången de spelar inför en publik som har hört plattan och man ser elden i bandmedlemmarnas blickar. Nu finns det inga skyddsnät.

Into Overdrive inleder såväl plattan som konserten, det är en storslagen öppning och lyckligtvis tycker jag att de har fått till ljudet riktigt bra.
Sångaren Alexander Strandell är i högform, dagen till ära är han iförd en skinande, svart skinnjacka.
Speciellt efter solot känner jag att låten peakar, det är ett grymt sväng och väldigt bra dynamik.
Nästa låt är Turn It Up, en fartfylld dänga som får med sig hela publiken från första ton. Låtens brygga är helt beroendeframkallande och gitarristerna Jhonny Göransson och Olle Lindahl får spänna musklerna rejält. Man märker att bandet har väntat på denna kvällen länge, det är som en urkraft som bara väller ur dem nu.

Singeln Take Me Higher är näst på tur, en låt som jag först hade lite svårt för. Efter ett tag insåg jag dock hur mycket jag uppskattade Survivor-drivet som finns i låten och ikväll låter jag Mikael Planefeldt hänföra mig med sin pulserande bas.
I nästa låt är det dock Niklas Arkbro som tar kommando bakom sin keyboard-uppsättning. Det är dags för den fackmässigt svårplacerade Crying. Låten inleder som en ballad, fast byggs upp och övergår snart till att bli en rocklåt. Jag kan inte sluta undra hur det hade låtit ifall alla stränginstrument körde samma melodi som basgången, det hade kunnat bli lika mästerligt som andra delen av refrängen i Vigilante med Magnum.

Bandet tar inga långa pauser mellan låtarna, utan försöker att mata på så gott det går. Man ska ju, som sagt, smida medan järnet är varmt. Det känns som att trummisen Efraim Larsson vill komma igång så fort som möjligt med låtarna och ibland kan jag även undra ifall han lägger till lite udda småfills för att jävlas med de andra i bandet. Så ska det dock vara, rock får lov att vara lekfullt och just inom den melodiösa genren är det viktigt att det inte blir för tillrättalagt.

Indestructible och Powergames avverkas på ett mästerligt sätt, nu börjar det verkligen gå upp för folk att detta inte är en vanlig konsert. Idag går startskottet för en ny era, idag tar de över kronan.
Alexander är väldigt energisk som frontman och scenshowen är riktigt kul och underhållande att kolla på. De suger åt sig publikens energi och omvandlar den till rå kraft.
Olles lite introverta stil kompletteras av Jhonny som showar loss desto mer. Mikael återfinns lite överallt på scenen, varför ha en fast plats när man kan ta hela scenen?

En av mina stora favoriter är The Hunter, en superlåt som doftar friskt av Europe och Joe Lynn Turner-eran av Rainbow. Shuffle-groove blandat med otroligt låthantverk är något jag går igång på något vansinnigt, det syns att de verkligen tror på och är bekväma med materialet. Solopartiet är helt lysande, det är bara att kapitulera.
Det är en glädje som ligger i luften under hela konserten, en tacksamhet och en stolthet som lyser igenom i medlemmarnas varje rörelse.

California Rush är inte direkt min låt, dock är det den låten där de verkligen visar upp sin musikaliska talang bäst. Alla stopp, rytmbyten och småsaker är helt underbara, i solot svänger det på helt underbart. Man hör att det finns en stor progressiv influens hos bandets medlemmar.
I Don’t Walk Away får vi skivans enda regelrätta ballad. Den är helt klart bra, men jag är våldsamt kräsen när det kommer till AOR-ballader. Det krävs en våldsam nivå för att behålla min uppmärksamhet, det får vara i samma klass som High Enough (Damn Yankees) nästan.
Således är jag dålig på att recensera ballader, men de framför låten på ett mycket bra sätt.

De riffande gitarrerna gifter sig mycket väl med Efraims raka trumkomp i Give It All, annars tycker jag att det snyggaste i låten är outro-solot.
Avslutningslåten blir som väntat Standing As One, dels för att det är den enda låten från plattan som de inte har lirat och för att det är den låten som varit deras ansikte utåt sedan de började synas i större utsträckning.
Vad ska man säga? Det är kanonbra. Jag undrar dock varför inte hela bandet körar, det hade ju varit guld att få den där härliga Def Leppard-väggen av sång i ansiktet. De körerna vi bjuds på är dock ytterst högkvalitativa.

Jag är vansinnigt glad för bandets skull, de går in i sitt eldprov med höga förväntningar på sig.
De inte bara infriar förväntningarna, utan de totalslaktar allt.
Diamond Dawn är en produkt för de stora scenerna efter igår, nu är förarbetet avklarat och det är dags att bara ta över. Visst att de måste spela till sig en större publik i Sverige och Europa först för att få ut sitt namn till fler än fans av denna specifika genre, men nu är de redo att ta över vilken scen som helst.

Bäst: The Hunter och det energiska framträdandet.
Sämst: Jag vill se detta på en ännu större scen.
Betyg: 9/10

Skribent: Viktor Skatt

Setlist:
Into Overdrive
Turn It Up
Take Me Higher
Crying
Indestructible
Powergames
The Hunter
California Rush
Don’t Walk Away
Give It All
Standing As One

Kolla in Diamond Dawn på Facebook här!

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas