6/6 – 2015
Eluveitie bildades år 2002 med målet att skapa en ny våg av folkmetal. Receptet för den stil som gjort bandet framgångsrikt består av: en del melodisk dödsmetall á la Göteborg, en likvärdig del uråldriga folkmelodier av olika härkomst, en nypa lyrik på det utdöda språket galliska, ett antal traditionella instrument, ett par elgitarrer och en stor dos experimentlusta och scennärvaro. Det kan låta som att dessa olika beståndsdelar inte är möjliga att blanda till en sammanhängande helhet, men de binds i verkligheten samman av energi och övertygelse.
Bandet har idag tur i oturen. Det är stora förseningar i bagagehantering en på Kastrup, vilket får dem att missa sin speltid på lördagseftermiddagen. My Dying Bride missar dock också sin, senare, spelning på grund av ett skadat pass och Eluveitie får ta deras slot. Bandet verkar vilja muntra upp alla besvikna My Dying Bride-fans genom att göra en intensiv spelning med idel breda leenden.
Chrigel Glanzmann står mitt i den saliga blandningen av musiker och tongångar och personifierar den dubbelhet bandet gjort till sin. Ena stunden growlar han så mörkt det är möjligt, andra tar han upp en liten flöjt och spelar skiten ur den med glättiga melodier. Samtidigt blir det aldrig löjligt. Nicole Ansperger och Anna Murphy lyckas med konststycket att göra fiol och vevlira coolt – de spelar, headbangar och lägger stämmor som vore de leadgitarrister i världens tuffaste band. Det är faktiskt till och med så att bandets faktiska elgitarrister får stå tillbaka – de traditionella instrumenten tar störst plats och det är det som är häftigt med bandet.
Eluveitie turnerar med fjolårssläppet Origins och fokus ligger självfallet på detta material. Låtar som From Darkness från detta alster lyckas låta ordentligt hårda samtidigt som glada melodier och minnesvärda refränger ges plats. Att vissa saker inte riktigt håller live gör egentligen mindre när energin är på plats, exempelvis när tre personer sjunger unisont och det inte låter helt rent. Möjligtvis är det det nya materialet som fått bandet att växa i mina ögon, för ikväll är de många gånger bättre än när jag såg dem för två år sedan.
Betyg: 7,5/10
Fler bilder finner du HÄR.
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Hannola