D_EntombedAD_Kägelbanan_Accessrock-43

7/11 – 2014

D_EntombedAD_Kägelbanan_Accessrock-34Vissa fredagskvällar i huvudstaden är det bara alldeles för mycket som händer samtidigt. Att prioritera rätt är ett måste, och att bevittna närmast legendariska Entombed, med nya suffixet A.D., försöka välta alla käglor och människor som råkar stå upp i Södra Teaterns källare är inget man vill missa. En bra stund efter utsatt tid rullar dödsmetalltåget igång för fullt, och förseningen känns lyckad när den tidigare halvtomma lokalen fylls upp av upptagna stockholmare som gör sitt bästa för att kryssa mellan fredagsbestyren. Kill To Live från sommarsläppet Back To The Front får inleda spelningen, precis som plattan i sig själv är det första steget för bandet i sin nya gestalt utan Alex Hellid. Vad som dock är extremt tydligt är att bandet inte tänker släppa ett endaste litet taktslag på det som de alltid har handlat om – ett sjukt jävla ös.

D_EntombedAD_Kägelbanan_Accessrock-55LG Petrov hälsar publiken med ett ”tjenamors”, agerar ölfontän och lyckas med att få rösten att låta lika ovårdad som han själv ser ut. Allt detta är dock positivt, och framförallt är det energin han lägger på att få med sig publiken som gör skillnad. En bättre vansinnesleende, mikrofonsladdsbitande, genomsvettig frontman är helt klart svår att hitta, och det yttersta beviset på hans grymhet är att han välkomnar åskådarna som tar sig upp på scenen, för att sedan kravla ner i publiken igen, bokstavligt talat med öppen famn. Musiken är för övrigt lika tung som den stagedivning en rund, medelålders man levererar i början av spelningen. Ljudet är så överraskande bra att man blir ordentligt omskakad i hjärnan av gitarrdist, trumskinnsbank, snygga basfills och det bästa bröl LG kan uppbåda. De klassiker som avhandlas bevisar hur genialt i sin enkelhet detta band har varit, och är – Revel In Flesh, Stranger Aeons och Wolverine Blues är bara några få exempel. Det kan nästan klassas som omöjligt att inte kunna hänga med i takten med huvud och ölglas, och lokalen fylls snabbt av den ultimata fredagsmysdoften enligt alla hårdrockers: den kombinerade essensen av svett och öl.

Nya alster som Second To None och The Underminer blandas med gamla bedrifter utan att något av röjet förtas. Den enda problematiken som Sajko ser det är att det fattas en gitarrist för att det ska låta riktigt fett. När Nico Elgstrand spelar solo blir det tunt, trots att Victor Brandt inte är något annat än helgrym på basen han slänger omkring sig. Som för att väga upp för detta är bandet precis så tight, snabbt och snyggt skitigt som man önskar sig, mycket tack vare Olle Dahlstedts driv bakom trummorna. Med Left Hand Path bland slutkommentarerna innan avslutande Serpent Speech, och det faktum att bandet dröjer kvar på scenen för att ta i hand med publiken och tacka, finns inte så mycket mer att säga än att Entombed A.D. är ett jävligt viktigt band som trots alla år på nacken och nytt epitet fortfarande inte går av för hackor.

Betyg: 8/10

Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Dave

 

Relaterade artiklar

Ett svar

  1. Jens

    Det var en grym kväll och ett så jäkla bra gig. Vilken kung han e LG.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas