23/10-2011

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som inte befann er på Harry B James den här kvällen missade något. Faster Pussycat är ute på turné och besökte Sverige för kanske sista gången någonsin. De hade med sig både det italienska bandet Lola Stonecracker och svenska bandet Dirty Passion som förband.

Det var rätt tomt på folk för att vara en söndag på Harry B James men så fort Lola Stonecracker körde igång samlades det folk framför scenen. Sångaren berättade att han var sjuk och hade feber så både trummisen Chad Stewart och gitarristen Ace Von Johnson från Faster Pussycat hjälpte till att sjunga i vissa låtar. Som sista låt körde de en cover på Knocking On Heavens Door med alla tre tillsammans på sång. Det blev en riktigt mysig stämning med allsång från hela folkmassan som nu stod framför scenen.

Efter den otroligt bra uppvärmningen var det dags för Dirty Passion att kliva på scenen. Här var det riktigt ös från första till sista låten som gällde. I början var det lite tunt med folk men efter en stund ökade antalet personer vid scenen markant. Både stora delar av Lola Stonecracker och av Faster Pussycat stod i närheten och tittade tillsammans med resten av publiken.

Fansen verkar vara taggade efter de två förbanden som gjort stor succé under kvällen. När Faster Pussycat äntligen tar över scenen känns det plötsligt som att det är väldigt mycket folk på Harry B James. Detta beror på att varenda människa i lokalen (förutom möjligtvis en bartender och vakter) befinner sig så nära scenen som möjligt.

Sångaren Taime Downe står på scenen och posar med en släckt cigarrett i handen. De kör igång och bandet röjer ordentligt även om sångaren känns lite stel i början. Ljudet var lite störande under de första låtarna med en del rundgång men detta ordnade snart upp sig. När de kör låten House Of Pain sätter sig Taime Downe ner på scenkanten och blir genast omringad av fans. En blond tjej sätter sig i hans knä men blir ganska snabbt bortknuffad. Han sitter kvar där under hela låten och stämningen i lokalen är på topp. Innan nästa låt gör han sig lite mer bekväm och tar av sig skinnjackan. Det var väldigt varmt där inne.

Det märks att publiken uppskattar spelningen. Basisten Danny Nordahl bjuder på många skratt när han upptäcker att han är så lång att han inte kan sträcka upp armarna helt och hållet innan de tar i taket. Taime Downe skålar med publiken och pratar lite om ”swedish meatballs”. Ace Von Johnson drar iväg en spottloska från scenen under sitt gitarrsolo som missar alla i publiken och landar på golvet. Plötsligt upptäcker bandmedlemmarna att en bra musikvideo visas på tv-apparaterna. De skämtar om att de vill ta en paus och titta på den men kör igång sin cover på Carly Simons låt You´re so vain istället.

Taime Downe försvinner iväg ut för en rökpaus. De förvirrade blickarna från folket i rökrutan när han dyker upp där var ganska underhållande. Vem sjunger nu egentligen? Jo, Danny Nordahl hade tagit över mikrofonen och sjöng en låt till publikens förtjusning. När Taime Downe kommer tillbaka från sin rökpaus och de kör igång Bathroom Wall förvandlas utrymmet framför scenen till ett levande dansgolv. Taime Downe sprutar ner publiken med öl och stämningen är på topp.

Klockan har hunnit bli halv två på natten när spelningen är färdig men folk verkar inte bry sig om att de har missat sista tunnelbanan hem. Många fans hängde kvar och minglade med alla banden och festen fortsatte tills det var dags för stängning.

Eftersom detta var två dagar innan löning är det kanske inte så konstigt att det inte var så mycket folk på plats. Detta tyckte jag däremot endast var positivt just den här gången. Det kändes ungefär som att man var hemma i sitt eget vardagsrum och tittade på spelningarna. Faster Pussycat gick runt och minglade med sina fans under förbandens spelningar och var hur trevliga som helst. Med tanke på att det var tre band som spelade kändes det nästan som att det var lika många musiker som krogbesökare där.

Sammanfattningsvis vill jag nog påstå att detta var en av de trevligare kvällar jag haft på Harry B James. Det var så otroligt mysigt och faktiskt skönt att det inte var fullproppat med folk. Man fick riktigt bra kontakt med alla banden och de verkade ha precis lika roligt som vi i publiken hade.

Bäst: Den sköna stämningen mellan banden och publiken.
Sämst: Lite för lite öl…
Betyg: 9/10

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas