2014-01-04
Freak Kitchen är bandet som alla respekterar men som man kanske inte har den bästa kollen på.
En vis man sa en gång att ”allt som skrivs, skrivs av någon, någon gång i något syfte”. Det finns en viss skillnad i vad jag vill få ut av musik och vad Mattias ”IA” Eklundh och hans gäng vill förmedla med sina kompositioner. Det är bara att acceptera och göra det bästa utav situationen, jag är trots allt ganska entusiastisk över att få se en av Sveriges mest erkända gitarrister någonsin. Med sig har han som vanligt Christer Örtefors (bas, sång) och Björn Fryklund (trummor).
Jag är av den åsikten att låtarna alltid ska vara i fokus och att allt musicerande skall tjäna låtarna. När man ser Freak Kitchen inser man dock att fokus ligger på samspelet, rytm och groove. IA är den stora härföraren som likt en Eddie Van Halen på orientalisk snetripp visar upp allt som borde vara omöjligt att göra på en gitarr. Han sjunger bra och även om hans mellansnack stundtals är ganska skruvat och tourettes-skadat så lyckas han verkligen underhålla sin publik, Christer både sjunger bra och får basspelet att se överdrivet enkelt ut, samtidigt som han marscherar av och an över scen iförd pilothjälm. Bakom trumsetet visar Björn på ett imponerande trumspel, det är så följsamt och tight att man blir mörkrädd. De leker runt på helt bisarra taktarter och visar prov på hur enormt samspelta de är. Det är bara att ge upp, det som visas upp är helt övermänskligt och till och med när de avbryter låtar så drar de igång på samma slag utan att missa en tusendel. Det mest respektingivande är när IA avbryter en låt för att några personer har börjat slåss, ser till att de slutar och sedan drar igång på samma mäktiga sätt som om inget hade hänt.
Jag känner dessvärre att det inte är min genre alls, däremot kan jag som musiker ansluta mig till den hyllningsskara som hyllar Freak Kitchen för deras specialitet: att ha kul med musik. De är helt outstanding på sin grej och publiken älskar vad de hör, trots att det inte faller mig helt i smaken rent låtmässigt så kan jag inte ta ifrån folk deras upplevelse av att ha sett några av de mest imponerande musikerna man kan se.
Bäst: Samspelet och de snortighta trummorna.
Sämst: Jag har svårt att köpa musik vars charm är att den är oändligt invecklad.
Betyg: 6,5/10
Skribent: Viktor Skatt