27/6-2013
Ghost behöver väl knappast en närmare presentation. De har tagit världen med storm och med sina två fullängdare Opus Eponymous (2010) och Infestissumam som släpptes för några månader sedan har de oerhört mycket starkt material att leverera live. De brukar inte göra mig besviken.
Idag är det på ett ganska blött Bråvalla som de ska underhålla oss entusiastiska (ja, trots regnet som anfaller då och då) festivalbesökare. En hyfsat stor samling åskådare står redo och bryter ut i ett stort jubel när Nameless Ghouls kliver ut på scenen och Infestissumam inleder spelningen. När Papa Emeritus II uppenbarar sig på scenen får bandet ta emot ytterligare ett jubel (som sig bör).
Jag fascineras alltid av hur Papa Emeritus II bara med enkla handrörelser dirigerar publiken som lydigt klappar, jublar och sjunger med i låtarna. Han ser så sträng ut att man inte vågar göra annat. Han hälsar oss med ett ”God afton Östergötland” efter ett par låtar. Vi får avnjuta både nytt och gammalt. Låtarna som utmärker sig är den tunga Stand By Him och den nyare låten Year Zero. Publikfavoriten måste förmodligen vara Ritual som vi får höra efter att Papa Emeritus II deklarerat att det nu kommer en sista ritual. De går sedan av scenen, men ropas givetvis tillbaka.
Ghost brukar som sagt inte få mig att gå från en spelning missnöjd. Det gör de inte idag heller. Dock är ”nöjd” det enda jag är. Jag är inte överväldigad, frälst eller lyckligast i hela världen. Jag saknar lite av tyngden, lite volym och dessutom en lite mer dedikerad publik. Utöver den stora klungan fans längst fram verkar publiken inte vara med riktigt så mycket som den brukar vara. Detta kan kanske bero på att Bråvalla Festival har en extremt blandad publikskara och alla som kommit hit inte kommit hit för just Ghost, eller ens hårdrock överhuvudtaget.
Dagens spelning avslutas hur som helst med Monstrance Clock från senaste plattan och åskådarna stämmer upp i allsång. För att sammanfatta det hela kan jag skriva att vi har fått se Ghost, vi är nöjda och glada, men det var inte den bästa spelning de gjort.
Bäst: Stand By Him och Year Zero.
Sämst: Jag hade eventuellt lite väl vansinnigt höga förväntningar (har sett fram emot denna spelning sedan de släpptes till festivalen) som spelningen inte helt nådde upp till.
Betyg: 7/10
Skribent: Tottie
Fotograf: Hannola
Bilder från spelningen hittar ni HÄR.