IMG_1278

8/12 -2013

Söndagskvällen är mörk och isande kall – perfekta förutsättningar för en mässa ledd av Papa Emeritus II och hans trogna namnlösa. Inne på Münchenbryggeriet är det dock varmt efter att östgötarna i Night och Dead Soul (de sistnämnda med lite extra hjälp av en Nameless Ghoul som tredje trummis) sparkat igång konserten med heavy metal respektive domedagsblues. Udda kombination kan man kanske tycka, men helt självklart när det är Ghost som är huvudnamnet. Från den kyrkfönsterprydda scenen strömmar lågmäld körsång och doft av rökelse, förväntan hos publiken framför den går nästan att känna i luften. Äntligen drar introlåten Masked Ball igång och snart nalkas svartklädda maskerade män, redo att dra igång inledande Infestissumam. Uttrycket är effektivt trots att man sett det förut och den initiala fascinationen egentligen är borta. Papa skrider in i full påvemundering och publiken jublar – tills han börjar sjunga. Den enda sång som hörs ur högtalarna är de förinspelade stämmorna – ingen livesång eller prat mellan låtarna. Det dröjer så mycket som en och en halv låt innan vi hör ett ljud från sångaren, vilket praktiskt taget är en ljudteknisk katastrof.

IMG_1073Med sången väl på plats är det helt tydligt hur enormt proffsigt bandet är. Maskering till trots är alla lika mycket underhållare som musiker, ghouls:en är som vanligt helt fantastiska i sitt kroppsspråk. Papa dirigerar publiken genom hits från första albumet Opus Eponymous och vi får nästan höra samtliga spår från detta alster ikväll. Setlisten är solid, hur kan den vara något annat när i princip varje låt bandet släppt skulle platsa utan snack? Förutom de grymmaste låtarna ifrån senaste Infestissumam bjuds vi dessutom covers på både The Beatles Here Comes The Sun och If You Have Ghosts (original av Roky Erickson). Jag är lite skeptisk till just spelandet av covers men de gör materialet till sitt eget med en spöklik precision som till och med vinner över mig till den mörka sidan.

Bortsett från ljudproblemen är det enda som stör illusionen mellansnacket, som ibland känns för anspråkslöst och forcerat för att riktigt passa bandets anda. I sång är Papa tack och lov en fullständig mästare med sin ljuva stämma och det är svårt för mig att vara besviken på spelningen som helhet trots ljudstrulet i början. Jigolo Har Megiddo är storslagen i levande format och avslutningen bestående av Ghuleh/Zombie Queen och Monstrance Clock är grymt effektiv i sin (relativa) lågmäldhet. Ghost är ett oerhört starkt liveband som egentligen inte kan lovsjungas nog med sataniska psalmer.

Betyg: 7,5/10

Låtlista:
1. Infestissumam
2. Per Aspera Ad Inferi
3. Con Clavi Con Dio
4. Stand By Him
5. Ritual
6. Prime Mover
7. Secular Haze
8. Here Comes The Sun
9. Year Zero
10. Jigolo Har Megiddo
11. Satan Prayer
12. Death Knell
13. Genesis
14. If You Have Ghosts
15. Ghuleh/Zombie Queen
16. Monstrance Clock

 

Skribent: Emma ”Sajko” Persson

Madmans bilder från Amager Bio 26/3 -13.

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas