26/5 – 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Loreen sjunger hem segern i Eurovision, Öresundsfestivalen är på klubbarna runtomkring, trots detta är Debaser relativt smockat med folk ikväll när Klubb Beggars Banquet stolt presenterar ingen mindre än den sjukt avslappnade rockern Gilby Clarke. Debaser är sista stoppet för Sverigeturnén och med sig har han det svenska rockbandet Badmouth.

Badmouth bildades så sent som 2007 men har redan hunnit med att turnera flitigt i Europa som förband till bland andra Cinderella och W.A.S.P. De är högst aktuella med hyllade och kritikerrosade albumet Heavy Metal Parking Lot.
Medlemmar: Tom Pearsson (sång), Randy Joe (Sologitarr), Mike Hill (kompgitarr), Chris LeMon (bas) och Rob Young aka Wild Bob (trummor).

”Det är vi som är Badmouth och nu tar ni våran Malmö-oskuld” skriker LeMon ut i sin mikrofon till en hel del förväntansfulla människor och resten är rockhistoria. Nej, kanske inte riktigt men Debaser-historia i alla fall. Badmouth är ösig rock ’n’ roll i nymodern tappning med eget ljud. Jag hade inga stora förväntningar på spelningen då jag knappt lyssnat mig in på Badmouth tidigare vilket gör kvällen ännu mer fantastisk då de fullkomligt lyckades hänföra mig.

Det första man måste ta till sig är att Badmouth är en symbios, varenda en av medlemmarna har sin egen speciella egenskap som kompletterar varandra perfekt. De har redan haft två trummisar innan Rob Young som ikväll får sig en liten överraskning när  LeMon säger, ”Vi har en skånepåg bakom trummorna och ikväll har vi en fråga till honom, om han vill bli fast medlem i bandet?”, publiken blir mer exalterad än Rob Young som mest ser rörd ut. Som jag skrev innan så är Badmouth en symbios med varandra, Pearsson lyckas trollbinda publiken genom sin mästerliga stämma, scennärvaro och kroppspråk. Joe har en exceptionell känsla i sitt fingerspel under solopartierna, speciellt under Radiator och den snabba låt And Take YourTootbrush With You. Detta hade han dock inte klarat av utan Hill med sitt grymma komp och överväldigande pondus. LeMon, mannen med basen presenterar flertalet av låtarna, han är även tillsammans med Pearsson den som rör sig mest på scen och det är en fröjd att se hur han avslappnat gungar fram och tillbaka med kroppen för att i nästa sekund headbanga. Rob Young är en riktigt skicklig batterist som driver bandet framåt med sin rytm, jag undrar hur många gånger de behöver byta trumskinnet med tanke på hur hårt han slår. Om Badmouth (Gud förbjude) byter ut någon inför nästa turné så skulle det inte bli detsamma.

Själva spelningen är ren eufori som Loreen skulle uttrycka sig. Den börjar visserligen segt med Tired och City Is Burning vilket kan bero på att Badmouth är ett ganska okänt namn för många ikväll. Publiken har inte riktigt hunnit känna in bandet innan röjet börjar och tro mig, röj blir det, kärleksfullt. Redan under den tredje låten Pedal To The Metal börjar publiken att dansa. Kärleken börjar flöda i Debaser under femte låten Circle Of Friends då stora delar av publiken börjar kramas.
De öser på från första till sista låten Heavy Metal Parking Lot, energin dalar aldrig under spelningens gång och jag är väldigt säker på att bandet har vunnit en hel del nya fans inklusive undertecknad.

Fråga: Hur kan man missa detta för Eurovision? Är det inte mer tillfredsställande att kolla på genuint äkta rock än att kolla sömnpillrena Albin Gromer eller Vit Päls under Öresundsfestivalen?

Nästa artist ut är gitarristen och skivproducenten Gilby Clarke som mest är känd som kompgitarrist i Guns N’ Roses där han spelade i några år från 1991. Han har även spelat med Slash’s Snakepit, Heart, Nancy Sinatra, MC5 och producerat album åt bland andra L.A. Guns och The Bronx.

Jag tror personligen att Clarke är väldigt hajpad ikväll, publiken är här för hans skull dock har de nog lika lite kunskap om honom som jag har. Det enda jag vet är att han har suttit i samma svettiga loge som Axl Rose och Slash under några år samt han har supergruppen Rockstar Supernova tillsammans med Tommy Lee (Mötley Crüe), Jason Newsted (Metallica) och Lukas Rossi. Här tar min kunskap om Clarke slut så det gläder mig hur han med sin avslappnade stil och proffessionalitet, på samma sätt som Badmouth hänför mig. Med sig i bandet ikväll har han LeMon och Rob Young.

Spelningen går starkt ut med Wasn’t Yesterday Great men precis som när Badmouth spelade så dröjer det ända tills tredje låten förrän publiken börjar göra väsen om sig. Clarke berättar vilken motorcykelfantast han är, radar upp ett antal olika märken och publiken vet vad som väntar dem, nämligen Motorcycle Cowboys. Med denna låten lyfts spelningen rejält, publiken dansar, sjunger, ler och ja, jag undrar än en gång hur någon kan missa denna glädjefest.

Clarke är i väldigt bra form, hans ungdomliga röst passar till hans charmiga utseende som kan få vilken kvinna som helst på fall ikväll. Vi bjuds på ett par trevliga överraskningar utöver den redan rika låtskatt som Clarke innehar. Inför överraskning nummer ett ber Clarke den exemplariska LeMon att inleda låten, basen talar och alla som känner till Guns N’ Roses hör att det är It’s So Easy. Vad som chockar mig är att det är så få i publiken som sjunger med i låten, ibland ertappar jag mig själv genom att överrösta alla med min skriksång. Överraskning nummer två, kvällens höjdpunkt är Knocking On Heaven’s Door, Bob Dylan’s gamla klassiker som Guns N’ Roses gör så mycket bättre. Ikväll är den helt fantastisk och felfri med ett säkert gitarrspel från Clarke, denna gång skriker publiken med mig i allsången. Närmare Guns N’ Roses kommer man inte denna kväll.

Efter Knocking On Heaven’s Door, som tagit en hel del energi från publiken, känns Tijuana Jail mest som en mellanspellåt innan finalen; Joe och Paersson kommer upp på scen, för att tillsammans med Clarke köra Sex Pistols Pretty Vacant. Efter sista ackordet skriker publiken efter mer helt utan framgång, Motörhead strömmar ut ur högtalarna och energin från de båda banden är kvar under klubbens gång.

Det var längesedan jag gick ifrån en spelning med en sådan här lyckokänsla i kroppen, det är fint när man går ditt med noll förväntningar och går därifrån helt tagen. Hatten av för Badmouth och Gilby Clarke som visar att rock är det enda rätta att lyssna på.

Bäst: Knocking On Heaven’s Door samt den avslappnade stämningen.
Sämst: …
Betyg: 8/10

Setlist Badmouth:
Tired
City Is Burning
Pedal To The Metal
Blue Ribbon Days
Circle Of Friends
Radiator
Cocaine Girl
And Take Your Tootbrush With You
Heavy Metal Parking Lot

Setlist Gilby Clarke:
Wasn’t Yesterday Great
Under The Gun
Motorcycle Cowboys
Black
Be Yourself
It’s So Easy
Cure Me Or Kill Me
Good Enough For Rock ’n’ Roll
Dead Flowers
Knocking On Heaven’s Door
Tijuana Jail
Pretty Vacant

Bilder från konserten hittar du HÄR.

Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas