HEATDatum: 2014-04-18
Bolag: Gain

Det hela börjar redan i torsdags, då H.E.A.T och Shock anordnar en vip-kväll i Göteborg. Det serveras gratis dricka, H.E.A.T och The Last Band premiärvisar sina rykande färska musikvideor och det är allmänt tokröj ända in på småtimmarna. Keyboardisten Jona Tee fyller år och festen är sällsynt hård.

Dagen efter är det dags för gig. Inne på Sticky Fingers har det samlats en stor skara folk som innan huvudbandet har fått njuta av högklassig underhållning ifrån Göteborgs stoltheter Osukaru, Art Nation och The Last Band. Man ser tydligt vilka som var med på torsdagens firande, skammen och smärtan syns överallt.

Vilken form är egentligen H.E.A.T i när de ska gå upp på scen? Kommer det bli ett nederlag?
En efter en intar de scenen och när de kickar igång Point Of No Return tappar jag hakan totalt. Bandets anstormning är total och Erik Grönvall kommer ut med en sådan adrenalinkick att man undrar om det är på riktigt. Jag har sett tusen och åter tusen konserter i mina dagar men aldrig har jag sett någon sångare ta i så våldsamt. Han bara vräker ur sig orden som om han längtat efter denna kväll hela sitt liv. Han sätter varenda ton och ser till att göra allt han kan komma på som är den direkta motsatsen till att fega.
I övrigt är bandet lika tight som alltid även om det ser ut som att medhörningen inte är helt hundra. Hela bandet ser ut att vara otroligt laddat men främst ser de ut att ha extremt roligt.

Som vissa vet har jag en enorm förkärlek för den nya skivan Tearing Down The Walls (som jag gav 10/10, läs recensionen här) och det är få band i världen jag blir besviken på när de inte kör hela nya plattan på den aktuella turnén. Man spelar lite gott och blandat för att få igång hela publiken, något man lyckas ytterst väl med. Trots att plattan bara är lite mer än en vecka gammal sjunger folk med och man lyckas få till förvånansvärt bra allsång. Man ser att de har ett stort självförtroende och det ger utdelning.
Bandet spelar nästan varenda låt från Tearing Down The Walls, slänger in en handfull från Adress The Nation och ytterligare ett par enstaka från Kenny-eran. Än så länge märker man att låtarna från de tidigare skivorna får störst gensvar men med tanke på hur engagerad publiken är då det spelas nya låtar är det tveklöst så att de kommer bli en klassiker bland fansen.

Något många reagerar på är att Grönvalls adrenalinnivå inte sjunker en gnutta under giget och även om han ibland flamsar till det under spelningen så levererar han en sångprestation som få kan mäta sig med. Hans karaktäristiska scendans får folk bredvid mig att kikna av skratt men vi är faktiskt där för den underbara musik vi bjuds på.
Hela bandet gör konserten till en explosiv och unik upplevelse, deras outtröttliga scenframträdande är en fröjd nästan helt utan dippar för samtliga sinnen och publikens reaktion talar sitt tydliga språk. H.E.A.T har bara inlett sitt erövringståg och det kommer inte gå att stoppa när det når maxhastighet.

Bäst: Den helt otroliga energin man går ut på scen med, sällan har jag sett en sådan smäll från samtliga medlemmar.
Sämst:Sticky Fingers Top Floor kan ljudet vara ännu bättre även om det låter klart bra.
Betyg: 8,5/10

Skribent: Viktor Skatt

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas