2017-10-25
Den 17 september 2015 gick H.E.A.T av scenen i Tokyo efter att ha jammat på Johnny B Goode.
Kanske visste de redan då att det skulle dröja en lång tid tills nästa gång de stod på scen, kanske inte.
Två år senare står vi här. Plattan Into The Great Unknown damp ner i skivbackar världen över i september och ett av Sveriges allra bästa band det senaste decenniet står redo att spänna musklerna. Den 25 oktober var datumet som allas blickar riktades mot, det var dagen då de skulle fullborda sitt återtåg. Live på scen med fullt ställ i Göteborg.
Till slut är väntan över, äntligen står de framför oss på scen och det bara dryper av adrenalin från gänget från Upplands Väsby.
Dave Dalone (som gör sitt första gig med bandet sedan 2013) river av riffet till Bastard Of Society, öppningslåten ifrån bandets senaste platta.
Det känns lite som att det är en befrielse vi bevittnar, som ett vilddjur som släpps ut ur sin bur. Nu är de tillbaks, nu är det på allvar. Nu ska de visa oss.
När Erik Grönwall tar ton så är det med sedvanlig energi, av modell vuxendiagnos. Det är en stackars onsdag utanför Trädgår’n, men på scen är det en gladiator-kamp. Ett statement. Ett utbrott av hårdrock.
Bandet fortsätter med Emergency och Mannequin Show från Tearing Down The Walls innan de river av en magnifik version av Straight For Your Heart från debuten. Gud vad jag har saknat detta bandet.
Redefined, singel nummer två ifrån Into The Great Unknown, har med sitt lite annorlunda upplägg ett arrangemang som kan behöva ses över lite för att anpassas till liveformat, jag är inte helt övertygad över den relativa tomheten i soundet som får Daves gitarrdelar i verserna att låta lite jobbiga.
För mig som är mer än väl inlyssnad på nya plattan känns det inte mer än naturligt att bandet lägger stark fokus på den. Hela åtta nya låtar avverkas och utöver dessa plockar man friskt från de många guldkorn man lyckats producera över årens lopp. Jag tror faktiskt inte att någon kommer känna sig blåst på konfekten, när H.E.A.T spelar nytt så är det inte samma ölpausfeeling som när äldre band basunerar ut att ”we’re gonna play a song from our new album”. Flå mig hellre med en smörkniv, liksom. När H.E.A.T presenterar nytt så är det högklassigt, genomtänkt, energiskt och med energin av ett band som står på topp.
Jag ska erkänna att jag sett H.E.A.T göra mäktigare gig genom åren, när de väl toppar så är de i världsklass, det ska dock bli intressant att se hur det ser ut när de blivit lite mer turnévarma och kan leka ut hela registret. Det känns inte på något sätt stelt, men efter två års frånvaro från scenen kommer man inte göra comeback med sitt bästa gig.
Att två av tre extranummer kommer ifrån plattan Tearing Down The Walls kommer som en liten, men välkommen överraskning. Det verkar som att man förstått vilket otroligt nedslag den plattan gjorde i rockvärlden. Att se Dave tolka låtarna ifrån den (det är den enda H.E.A.T-plattan han inte spelar på) är extra intressant, då det görs med bravur.
När titelspåret klingar ut så kan vi konstatera att kvällens konsert är över och att vårt älskade H.E.A.T är tillbaks för att visa vem som är herre på täppan.
Att sammanfatta denna konsert känns lite som att sammanfatta en återträff med en gammal vän. När man ses igen så är det som att man aldrig varit ifrån varandra, man kan varandra innan och utan och det uppstår en glädje som lägger sig som en varm hinna runt hjärtat.
Bäst: Att bandet vågar lufta så många nya låtar och gör det med en sådan självsäkerhet.
Sämst: Prissättningen och storleken på lokal jobbar inte till bandets fördel, det är knappt halvfullt.
Betyg: 8,5 /10
Skribent: Viktor Skatt