Hurula

 

27/11 – 2014

Med ett av årets starkaste album, och det överlägset bästa svenska albumet på flera år i ryggen så känns det som att Hurula har turnerat non-stop ända sedan albumet gavs ut. Nu börjar turnén lida mot sitt slut, men innan dess är det dags för Robert Hurula och hans band att spela inför ett fullsatt Debaser Medis i den svenska huvudstaden.

Eftersom skivan Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för är så magiskt bra visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kvällens spelning. En sida av mig hoppades och trodde att kvällen skulle bli precis lika magisk som de första gångerna jag hörde albumet. En annan sida av mig var mer pessimistisk och rädd för att magin skulle försvinna. Sanningen visade sig ligga någonstans mitt emellan.

Med sådana låtar som återfinns på albumet och tillika den EP (Betongbarn) som kom nu under november, så är det svårt att tänka sig att kvällen inte skulle bli något annat än succé. Dessvärre omarrangeras flera av låtarna så de tappar sin glöd och intensitet. Två exempel på detta är Om jag tänker alls och Jag ville glömma dig.

Men responsen som bandet får av publiken går inte att ignorera. I varenda introriff så hörs ett jubel som skulle kunna jämföras med när det senaste bandet spelar den senaste radiohiten inför en ung festivalpublik. Allsången i refrängerna, särskilt Skjut mig, är imponerande och just refrängerna växer sig ofta större ikväll än vad de gör hemma vid skivspelaren. Därför är det kanske inte så konstigt att kvällens starkaste spår stavas 22 och Allt ska försvinna.

Jag kan inte riktigt komma över att ljudbilden där basen dränker all diskant eller låter sig domineras av irriterande rundgångar är dålig spelningen rakt igenom, men i stycket ovan finns åtminstone anledningar nog till att se det som en godkänd spelning. Kryddad med några låtar från Robert Hurulas dagar i Masshysteri.

Bäst: Allt ska försvinna.
Sämst: Rundgångarna.
Betyg 7 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas