Regnet öser ner över Getaway Rock Festival när Hypocrisy spelar på Red Stage. Bandet är efter fyra år tillbaka med nya albumet End Of Disclosure som släpptes tidigare i år och jag är spänd på att få höra de nya låtarna live. Publiken är dock uppenbart mer intresserade av att höra det äldre materialet, och det ropas efter hitsen. Jag gillar ändå titelspåret från skivan, och även The Eye som spelas senare.
Bandet som bildades 1990 är veteraner vid det här laget och det märks på deras bredd. Det är i ena stunden grymt melodiöst och i andra komplext rytmbaserat med stora variationer. Peter Tägtgrens röst tar sig igenom både regn och plastponchos med sin skärande ljust growlande stämma. Sångljudet är bra och jag älskar det – tills det plötsligt helt lägger av mitt i en låt. Som tur är åtgärdas problemet snabbt, men det är alltid störande när tekniken inte fungerar, om det än beror på ”kukvädret” – som Tägtgren vill kalla det – eller något annat.
Hypocrisy är grymt tighta, och Tägtgren och hans strängbändarkolleger står som en ohelig treenighet med mattsvart gitarr och bas längst fram på scenen. Trummisen Reidar Horghagen är lika taktfast som det ihållande regnet, och briljerar liksom resten av bandet i äldre låtar såsom klassikern Necronomicon. Det är så de är som bäst, och headbangingfrekvensen är hög trots en svag trötthetskänsla. Men kanske beror det bara på regnet.
Betyg: 7/10
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Dave
Bilderna från spelningen finner du HÄR.