2012-07-06
Psychout Records, Sound Pollution

Efter att Bombus värmt upp publiken på ett väldigt tillfredsställande sätt, med sitt energiska och råa framträdande, var det dags för Nicke Andersson och hans mannar att äntra scen på nya Pustervik för första gången.
När det stora, svarta skynket dras åt sidan får jag nästan en chock över hur extremt nära jag står min gamla idol Nicke, nästan närmare än vad som hade varit ett normalt samtalsavstånd.

Iförda slängkappor inleder de med Waltz For Vincent, en av de mer lågmälda låtarna på plattan Pop War. Spännande val, men samtidigt blir jag lite besviken i refrängen där den fantastiska koklockan lyser med sin frånvaro och Thomas Eriksson istället kör ett vanligt hi-hat-komp.
Ifrån nya plattan får vi ikväll även höra öppningsspåret Uh Huh och Monarchy Madness tidigt i setet, i vilka man ser att bandet fortfarande rider på glädjevågen över att få en sådan respons på sitt nya material.
Det är mycket energi som släpps lös inne på det svettiga Pustervik, både band och publik ger verkligen allt, utan att det blir kaos på något sätt.

Denna kväll är första gången jag ser bandet på en klubb, även om spelningen på Muskelrock förra året hölls i ett tält som tar färre personer än Pustervik.
Det dubbla trumsetet där Nicke och Thomas brukar duellera är borta, istället blir det ett vanligt trumsolo signerat Thomas.
Det känns som att Throwing Stones är höjdpunkten varenda jäkla gång man ser Imperial State Electric, ikväll är inget undantag. Vilken fantastiskt intensiv låt det är, alla i bandet får ösa loss på sitt instrument totalt och publiken blir som galen!

Jag står som sagt längst fram, så det är lite svårt att avgöra hur utljudet är då jag även får monitorljud från Nickes monitor i öronen, men Pustervik är riktigt proffsiga och jag hörde bara positivt snack efter spelningen.

Imperial State Electric gör sitt jobb vansinnigt bra och Nicke sjunger fortfarande som den kung han alltid varit.
I längden blir det dock ganska mycket samma varje gång man ser dem, hade gärna sett att de kastade om mer i setlisten och hittade nya covers att lira.
Förutom det kan man inte göra annat än att hylla detta fantastiska band!

Bäst: Throwing Stones
Sämst:
Repa in nya covers!
Betyg: 8/10

Skribent: Viktor Skatt

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas