26/11 – 2016
Arrangör: FKP Scorpio
Postpunk-legendarerna i Killing Joke har inte besökt den svenska huvudstaden på trettiotvå år innan kvällens spelning. Under dessa år har bandet hunnit pröva på flera olika musikstilar, fler än vad som kvoteras in under en säsong av den hemska Melodifestivalen. Detta lämnar gruppen med ett tämligen ojämnt facit, ett starkt 80-tal, ett svagare 90-tal för att sedan hitta tillbaka till rötterna under framförallt 2010-talet.
Gruppen är smarta och bygger setlistan kring sitt starka 80-tal, även om detta betyder att vi endast får en låt från fantastiska Absolute Dissent och inte en enda från gruppens andra självbetitlade album från 2003 (även gruppens första album från 1980 är självbetitlat).
Killing Joke går på knock direkt med starka versioner av The Hum, Wardance och framför allt den dansanta minihiten Eighties. Energin smittar även av sig på färska Autonomous Zone, innan man krånglar till det med New Cold War och en genomusel version av Exorcism. Efter det försöker man hitta tillbaka till det inledande tempot och famlar med klassiker som Change och Turn to Red innan European Super State och I Am the Virus hjälper gruppen tillbaka på rätt spår. De avslutande extranumren S.O.36 och Pandemonium lämnar en perfekt eftersmak, där särskilt den sistnämnda låtens budskap är svårt att misstolka; det går åt helvete med världen.
Bandets scennärvaro lämnar mer att önska. Till att börja med så ger de visuellt en splittrad känsla, där gitarristen Geordie Walker sällan har publikkontakt och basisten Martin ”Youth” Glover ser ut att han rymt från ett hippie-kollektiv. Sångaren Jaz Coleman är sin vana trogen klädd som en domedagspräst och har ett helt unikt scenspråk men klarar inte av att på egen hand leda hela publiken.
Den som ändå sammanfattar kvällen bäst är den berusade kvinnan som står bredvid mig större delen av spelningen och skriker ”fy fan vad bra det är”, överslagsräknat till tvåhundra gånger under kvällen. För visst är det förbannat bra – när det väl är bra. Under till exempel Exorcism och Turn to Red är det däremot snarare förbannat dåligt.
Betyg: 8 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby