KingDiamond_Dave_GrönaLund_AccessRock-3

2014-07-25

Att påstå att karuseller, sockervadd och gassande sol är den perfekta inramningen för en King Diamond-spelning är att ljuga. Men det är med just dessa förutsättningar som skräckmästaren och hans band får äntra Gröna Lunds stora scen denna fredagskväll. Att scenen är dekorerad som en makaber fantasi som fötts i danskens skalle kan ses som lite bisarrt då Gröna Lund är ett nöjesfält för hela familjen. Men faktum är att det hjälper för så fort introt till The Candle ekar ut i PA-systemet så är det full fokus på vad som sker på scenen. Solen glöms bort och på något märkligt sätt lyckas bandet sprida sitt mörker.

KingDiamond_Dave_GrönaLund_AccessRock-28King Diamond’s röst har fått åldras med värdighet. Visst att det inte låter som under gruppens glansdagar och att han får kämpa mer nu för att nå de allra högsta tonerna. Jag kan även acceptera att det stundtals låter falskt när King försöker sig på sin falsettsång (Shapes of Black är ett praktexempel på detta). Särskilt då hans röst under andra stunder låter exakt så bra som man kan hoppas. Ta bara At the Graves eller The Family Ghost som bevis på detta. Att resten av bandet hamnar i skymundan för frontmannens spektakel gör ingenting alls när showen är så genomtänkt som den är (även om basisten Pontus Egberg förtjänar ett omnämnande för att han lyckas rädda bandets turné). Man använder sig också av en skådespelerska som får göra insatser som att spela exempelvis Grandma och Miriam LaFey. Under den avslutande, instrumentala Cremation så påminner det vi får bevittna mer om teater än en rockshow.

Att setlistan känns anpassad efter Wacken Open Air-spelningen, som bandet kommer att genomföra under augustis första dag, är på både gott och ont. Hela konserten som en form av uppvärmning inför det giget vilket betyder att konserten bjuder på få överraskningar. Konserten domineras av säkra kort som Welcome Home, Sleepless Nights och The Eye of the Witch, men bjuder också på ett medley bestående av Tea, Dreams och Digging Graves. När det lugna introt till A Visit From the Dead spelas ser det ut som om det skulle kunna bli kvällens överraskning. Innan låten går över i Mercyful Fate’s Evil. Bäst respons får en annan Mercyful Fate-låt, Come to the Sabbath, medan Never Ending Hill och Shapes of Black har det svårare att nå fram till publiken. Höjdpunkterna denna kväll är den fantastiska versionen av The Puppet Master och den ödesmättade Black Horsemen.

Med denna spelning så visar King Diamond att han och hans manskap fortfarande tillhör det absoluta toppskiktet inom metalvärlden, även om det stundtals kändes som att spelningen saknade det där lilla extra. Men en mer än godkänd insats står bandet för.

Bäst: Black Horsemen.
Sämst: Shapes Of Black bjuder mest på falsksång, tyvärr.
Betyg: 8 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby
Fotograf: Dave

Relaterade artiklar

Ett svar

  1. Björn Lööf

    Hej!

    Otroligt snygga foton! Går det att köpa dessa på något sätt eller är de bara för uppvisning?

    Bästa hälsningar,
    Björn

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas