15/2 – 2014
Netherbird
Det är en alldeles särskilt mörk kväll när vi vallfärdar till Bryggarsalen i Vasastan för att få vår dos av vintermörker i musikalisk form. Från den låga scenen väller det ut rök som döljer medlemmarna i kvällens första band, Netherbird. Sedan detta bands uppkomst för tio år sedan har de hunnit släppa ett flertal EP:s och tre fullängdsalbum, senast The Ferocious Tides Of Fate som kom förra året. Nu är tiden inne för bandet att knocka den för kvällen helt utsålda lokalen med sin melodiska black/death metal. Instrumentalisterna drar igång ett intro och faller sedan in i nya låten Ashen Roots. Sångaren Nephente äntrar scenen och underjordsfågeln är redo att lyfta, med dundrande baskaggar och sjungande gitarrmelodier. Nephente ser ut som en dödsängel med det svarta, midjelånga håret och den smala kroppen framåtlutad mot publiken, och han growlar likt en. Tyvärr låter hans grymma röst inte så bra som man önskar, och att ljudet inte är optimalt framgår ju längre spelningen lider.
Bandet kör på i högt tempo, och Shadows And Snow och Born Defiant är särskilt bra ikväll. Den ende originalmedlemmen utöver Nephente, Bizmark, levererar grymma riff och sorgesamma melodier tillsammans med sin gitarristkollega Nord. Bandet har många influenser, och genregränserna suddas ut när de inkorporerar symfoniska och gotiska inslag i en del låtar. Det enda som är synd är att de delar som innehåller klaviatur är förinspelade bakgrunder. Jag gillar när det är på riktigt. Men det enda som verkligen stör mig med spelningen är ljudet. Sången låter inte bra i det lägre registret, trumljudet strular och som grädde på moset stjäl några irriterande urryckta sladdar gitarrljud mitt i ett av de snyggaste partierna i sista låten Shadow Walkers. Förutom detta är det kul att se Netherbird live, och de gör det bra. De har en grym låtarsenal att avfyra mot publiken och de verkar ha jävligt roligt när de gör det på hemmaplan inför alla vänner i publiken.
Betyg: 6/10
Låtlista:
1. Ashen Roots
2. Shadow In The Garden Of Darkness
3. Shadows And Snow
4. Twilight Gushes Forth…
5. Born Defiant
6. Shadow Walkers
Bilderna från spelningen finner du HÄR.
Thyrfing
En trumslagare täckt av blod står på scenen med djävulshornen sträckta högt för att annonsera att Thyrfing är på ingång som andra band ut ikväll. Snart sällar sig de resterande fyra skitiga och blodiga medlemmarna till skaran och de inleder med Mot Helgrind, första spåret på förra årets skivsläpp De Ödeslösa. Tyresöbandet har spelat sin egen version av svart metall inspirerad av nordisk mytologi sedan 1995 och byggt en stabil fanbas med de sju album som släppts genom åren. Kanske är det därför som det är som mest folk framför scenen och absolut varmast i lokalen när Thyrfing spelar denna kväll. Det har ju ändå varit utsålt i veckor, och publiken är tydligt peppad. Efter att ha missat bandets spelning på Metaltown förra året, som prisades av min kollega Tottie (läs recensionen HÄR) har jag förstått att det här är ett band man gör bäst i att se live, och även jag är förväntansfull. 
Med ett oupphörligt, tuggande beat och tvära kast mellan melodi och brutalitet leder bandet oss självsäkert och bredbent in i sin världsbild. Instrumentalisterna bär stonefaces och ingenting verkar kunna bryta deras lugna koncentration som är stenhårt fästad vid den tunga ljudbilden. Jens Rydén är istället i ständig attackposition och slår med nävarna mot publiken och på sig själv. Han är en skrämmande och kraftfull frontman både i sång och agerande. Musikens tyngd till trots är det lätt för nacken att gunga med i takten, vilket inte minst märks på flertalet hårsvall som piskar mot min rygg under spelningen. Dock anser jag första halvan av setet vara lite svagare än den senare, men det lyfter som tur är rejält under Veners Förfall och fortsätter storstilat. Även Kamp låter grym ikväll, men jag tycker det är synd att den rena sången är förinspelad och att Jens growlar över den. Även om jag gillar hans mörkt skrikande röst är variationerna mellan skitigt och rent en av det här bandets stora styrkor och det är synd att den inte lyfts fram mer.
Thyrfing är ett starkt band med en egen nisch, och lyckas ikväll bevisa för mig att de även är ett grymt liveband. Jag är dock inte så överväldigad som jag hade hoppats, men det beror troligtvis mycket på att ljudet inte är riktigt bra och att scenen är lite för låg och med för dåligt ljus för en så stor publik som kvällens. Att lokalen verkar syrefattig kanske bara beror på andnöden orsakad av musikens brutala potential.
Betyg: 7/10
Låtlista:
1. Mot Helgrind
2. The Voyager
3. Kaos Återkomst
4. Griftefrid
5. Mjölner
6. Veners Förfall
7. Kamp
8. Från Stormens Öga
9. Far Åt Helvete
10. Digerdöden
11. Storms of Asgard
Bilderna från spelningen finner du HÄR.
Månegarm
Medlemmarna i det sista bandet för kvällen marscherar upp på scen och är så ivriga att börja sitt set att gitarristen Jonas Almqvist tjuvstartar på låten Legions Of The North. Ingen skada är dock skedd, det hela skämtas bort och sedan är det seriöst vikingaparty som gäller. Liksom Thyrfing har Månegarm hållit igång i nära två decennier, och är nu starkare än någonsin med ett nytt album som släpptes så sent som förra året. Vi förväntar oss alltså många låtar från denna skiva, och en hel del blir det innan kvällen är över. Eternity Awaits är en av dessa, en extra catchig dänga som är enkel att sjunga med i, både i sången och riffen. Erik Grawsiö har som sin uppgift att fylla publikens öron med såväl gurglande growl som rivig rensång à la heavy metal, samtidigt som han sköter basspelandet. Hans insats är faktiskt mycket imponerande. I den musikaliska helheten är jag dock inte helt begeistrad – det är visserligen jävligt svängigt, men ibland till den grad att det blir för trallvänligt för denna skribent. Jag gillar de hårdare partierna skarpt, men det allra mest catchigt folkiga får det att krypa lite i skinnet på mig.
Bandet fortsätter skoningslöst sin framfart och verkar trots en kommentar av Grawsiö om att det är ”äckligt varmt” i lokalen oberörda av detta faktum. Almqvist och Markus Andé lägger storslagna gitarrmelodier över snabba trummor, och det går inte att se förbi festkänslan och glädjen som skapas. Dock tycker jag, liksom fallet med Netherbird, att det är synd att man inte har till exempel en violinist med på scen eftersom mycket av bandets sound bygger på element med andra instrument än de som finns på scen. De grymma musikerna på scen ger dock järnet och det hela är mycket snyggt utfört. Trots att jag inte är helt hooked på musiken finns det många kvaliteter hos det här bandet som jag uppskattar. Ljudet är som bäst under den här spelningen, framförallt på sången, men det är fortfarande inte riktigt som man önskar. Tyvärr är det inte första gången jag känner mig otillfreds efter en konsert på Bryggarsalen och det egentligen inte beror på bandens insatser.
Publiken skrålar glatt med i Vedergällningens Tid och Sons Of War och Månegarm sätter likt en åskknall punkt för Vintermörker på Bryggarsalen. Det har varit en hedniskt grym kväll trots allt, och den stora publikskaran verkar nöjd. På hemfärden i månljuset är jag glad att jag inte missat denna mörkaste av kvällar.
Betyg: 6/10
Låtlista:
1. Arise
2. Legions Of The North
3. Eternity Awaits
4. Nattsjäl, Drömsjäl
5. Hordes Of Hel
6. Sigrblot
7. Wake The Gods
8. Vedergällningens Tid
9. Tor Hjälpe
10. Sons Of War
11. I Evig Tid
12. Hemfärd
Bilderna från spelningen finner du HÄR.
Skribent: Emma ”Sajko” Persson
Fotograf: Tottie