For the English review, scroll further down.
16 juni 2012
Ska jag vara helt ärlig så har jag varken några kunskaper eller erfarenheter om Mastodon inför kvällens konsert. Det finns en liten tjusning att komma till en konsert utan några som helst förväntningar, antingen hittar man ett nytt band att följa eller undvika.
Mastodon är tyvärr det sistnämnda, det enda de lockar fram hos mig är ett par stora gäspningar.
Det är en väldig distans mellan band och publik, vilket beror på några faktorer: den första är att scenen är alldeles för stor för dessa fyra grabbar då de knappt rör sig. Gitarristerna Brent Hinds och Bill Kelliher står mest och kollar ner på sina instrument eller i marken. Ibland kollar Kelliher upp någon snabb sekund på publiken medan han går två meter till höger, för att sedan gå tillbaka. Visst besitter han ändå en viss pondus, men det är allt.
Basisten Troy Sanders är den som tar ut svängarna på scen: han headbangar, hoppar upp och ner, böjer sig bakåt, gör roliga grimaser och är en riktig showman. Tänk om de andra två kunde ta in hans energi, då hade scenen helt plötsligt känts lagom för bandet.
Förutom Sanders är trummisen Brann Dailor bandets hjälte. Han må sitta bakom ett trumset, men det hindrar honom inte från att utsöndra en stor energi, plus hans stonerrock-influerade trumspel är riktigt snyggt.
Förutom den stora distansen till publiken så är mikrofonerna under all kritik, som mest hör man varannan mening, viskandes.
Speciellt i Hinds fall där mikrofonen är så högt upp att han måste stå på tå. När han väl ger ljud ifrån sig låter det som att han mumlar.
Det mest positiva med Mastodon är deras ljusshow som sätts igång ungefär halvvägs in i konserten, när solen börjar gå ner.
Ljusshowen består av strober av olika färger och till det en massa rök som försöker höja en värdelös konsert.
Nej, jag vet inte mer vad jag ska säga mer än: grattis Mastodon, ni har lyckats ge oss Metaltown 2012s sämsta konsert.
Bäst: Brann Dailor’s trumspel.
Sämst: Ljudet, distansen och att jag slösat bort en timme.
Betyg: 2/10
Bilder från konserten hittar du HÄR.
Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson
——————————————————————————–
LIVE: Mastodon at Metaltown • Gothenburg
June 16, 2012
If I should be completely honest, I have no knowledge or experience of Mastodon before tonight’s concert. There is a small thrill that comes with going to a concert where you don’t have any expectations: either you find a new band to follow or you find one to avoid. In Mastodon I found the latter, unfortunately. The only thing they bring out in me is a couple of big yawns.
There is a vast distance between the band and the audience, which is due to a few things: the first is that the stage is too big for these four guys who barely move. Guitarists Brent Hinds and Bill Kelliher stand still, looking down at their instruments or at the ground.
Sometimes Kelliher looks up for a second while he moves two meters to the right and then back. Sure, he still possesses a certain stature, but that’s all.
Bassist Troy Sanders is the one who moves on stage: he’s headbanging, jumping up and down, bends backwards, makes funny faces and is a real showman. Besides Sanders, the hero of the band is drummer Brann Dailor. He may sit behind a drum kit, but that does not stop him from releasing lots of energy. Plus his stoner rock influenced drumming is really neat.
The sound is really lousy, you hear every other sentence like a whisper. Especially in Hinds case, where the microphone stand is so high that he has to stand on his toes, and when he sings it sounds like he mumbles.
The most positive thing about Mastodon is their light show, which is turned on about halfway into the concert, as the sun starts to go down.
The light show consists of strobes of different colors and a lot of smoke trying to make up for a worthless concert.
No, I do not know what more to say other than; Mastodon, congratulations! You have managed to give us the worst concert experience of the whole Metaltown 2012 festival.
Best: Brann Dailor’s drumming.
Worst: The sound, the distance and that I wasted an hour.
Rating: 2/10
Photos from the concert can be found HERE.
Writer and photographer: Jonas ”Madman” Persson