IMG_5409

For the English review, scroll further down

5/5 – 2013

Meshuggah behöver egentligen ingen närmare presentation, de levererar dödlig experimentell metal som ingen annan och är inte rädda för att skilja sig från mängden. Både live och på album anmanar Meshuggah musik av mörker, död och ondska.
Förra året släppte de sitt senaste album Koloss som har rönt stora framgångar världen över. Meshuggah har än en gång visat att de är ett av Sveriges största metalband – exportmässigt.
Nu har tiden kommit för Vega att få känna på deras ondska.

Det första som slår mig när jag kommer in till Vega är hur litet det är. Ska Meshuggah verkligen spela i en lokal som endast rymmer ungefär 200 människor? Då kommer jag på att det finns två konsertlokaler på Vega, en stor och en liten, tyvärr har vi hamnat i den lilla. Känslan av att vi befinner oss på en fritidsgård är inte långt borta.

Nu blir det tekniskt mangel.

IMG_5339Vega släcks ner och en intensiv ljusshow dras igång uppe på scenen medan bandet lugnt går ut till publikens höga jubel. Första låten Swarm körs igång och jag har aldrig bevittnat en sådan ljusshow på en sådan här liten scen förut. Som fotograf är det hemskt då ljust blir till mörkt och blått blir till rött på bara några millisekunder. Ur en besökares perspektiv däremot är det något av det coolaste som skådats och det förstärker musikens onda och mörka budskap, de få sekunder vi verkligen får se bandet klart är sjukt intensiva.

Efter att jag fotat (enligt reglerna) de tre första låtarna förflyttar jag mig bakåt i lokalen för att slippa bli ihjälslagen av fulla danskar. Trots en usel akustik är ljudet stenhårt och ibland känns det som att Vega kommer rasa samman av all bas, speciellt under låtar som Do Not Look Down och The Hurt That Finds You First. När det sedan är dags för I Am Colossus hamnar jag i ett tillstånd av ren extas. Kraften som detta band lyckas skjuta ur sig live är olikt något annat jag sett. Det påminner om Gojira’s käftsmällar från Mejeriet förra året, fast så mycket mer. De får verkligen lilla Vega att skaka. Meshuggah är så löjligt tighta som musiker och uppträder med en sådan intensitet och precision att det egentligen borde vara fysiskt omöjligt för en vanlig dödlig (- min teori är att Meshuggah kommer från yttre rymden). Dessa faktorer är en del av varför folk uppfattar Meshuggah som ett av de viktigaste aktiva metalbanden just nu.

IMG_5398Sedan kommer vi till den där lilla låten som kallas Bleed, där bara första ackordet omvandlar publiken till vilda djur som skriker och moshar vilt. Förövrigt en av mina favoritlåtar signerat Meshuggah.
Ungefär halvvägs in i låten avbryts det hårda med att gitarristen Fredrik helt ensam kör en vacker gitarrslinga med endast en strålkastare i ryggen omringad av rök, detta tillsammans med att merparten av publiken gör hårdrockstecknet skapar gåshud. Efter vad som känns som en halv minut ansluter sig resten av bandet till Fredrik och hela helvetet brakar loss igen. Känslan går knappt att beskriva med ord.

Frontmannen Jens besitter en stark närvaro där han står och nickar i takt till Tomas Haake’s dubbla baskaggar (som smattrar lika hårt som en kulspruta) och när han inte sjunger försöker han omfamna hela publiken ondskefullt medan han gör det berömda Meshuggah-ansiktet som så många har försökt apa efter vid ett flertal tillfällen. Hans röst är oerhört stark och låter exakt som på album fast bättre och tillsammans med perfekt synkade gitarrer och solon tar Meshuggah oss till en helt ny nivå, både konsert- och musikmässigt. Plus, det är en mäktig känsla att se varenda ven i Jens nacke när han skriker ut orden.

Mot slutet går det undan och de avslutar starkt med In Death – Is Life/In Death – Is Death. Det är inte bara jag som lämnar Vega helt svettig och mörbultad av den grymt hårda musiken, jag är snarare en av 200 andra lyckligt lottade människor.

När jag går mot Köpenhamns centralstation, passerar de skumma kvarteren fullt av strippklubbar och sprutnarkomaner och tackar nej till en prostituerad så hinner jag reflektera över vad jag just har sett. Meshuggah kan mycket väl ha levererat en av de hårdaste och tightaste spelningarna jag någonsin sett. Sedan var det inte mer med det.

Bäst: Bleed och I Am Colossus.
Sämst: Inget nämnvärt.
Betyg: 9/10

Låtlista:
Swarm
Combustion
Rational Gaze
Obzen
Lethargica
Do Not Look Down
The Hurt That Finds You First
I Am Colossus
Bleed
Demiurge
New Millenium Cyanide Christ
Dancers To A Discordant System
Mind’s Mirrors
In Death – Is Life
In Death – Is Death
The Last Vigil

Bilderna från spelningen hittar du HÄR.
Skribent/fotograf: Jonas ”Madman” Persson

______________________________________________________________________________

LIVE: Meshuggah at Vega – Copenhagen

IMG_5414

Meshuggah really don’t need an introduction, they deliver experimental metal like no other and are not afraid to stand out from the crowd. Both live and on albums Meshuggah evoke music of darkness, death and evil.
Last year they released their latest album Koloss which has had great success worldwide. Meshuggah has once again proved that they are one of Swedens biggest metal bands – export wise.

The first thing that strikes me when I enter Vega is how small it is. Will Meshuggah really play in a venue that only holds about 200 people? Then I realized that there are two concert venues in Vega, one large and one small, unfortunately we ended up in the small one. The feeling that we are at a recreation center is not far away.

Now it’s time for some technical mangle.

An intense light show begins up on stage while the band quietly enters to the crowd’s loud cheers. The first song Swarm kicks off and I have never witnessed such a light show on a little stage like this before. As a photographer it is awful when the light turns to dark and blue turns to red in a matter of milliseconds. From a visitor’s perspective however, it’s one of the coolest shows ever seen and it reinforces the music’s evil and dark message. The few seconds we really get to see the band clearly is crazy intense.

IMG_5456After I photographed (according to the rules) the first three songs I move myself back in the venue to avoid being killed by drunken Danes. Despite a lousy acoustics the sound is very hard and sometimes it feels like Vega will collapse because of all the bass. Especially during songs like Do Not Look Down and The Hurt That Finds You First. When it is time for I Am Colossus I end up in a state of pure ecstasy. The power that this band manages to project live is unlike anything I have seen, it is reminiscent of Gojira’s gig last year, but so much more. Meshuggah are so ridiculously tight as musicians and perform with such intensity and precision that it really should be physically impossible for a mere mortal (- my theory is that Meshuggah comes from outer space). These factors are part of why people perceive Meshuggah as one of the main active metal bands right now.

Then we come to that little song called Bleed, where the first chord transforms the audience into wild animals screaming and creating circle pits. It’s also one of my favorite songs signed Meshuggah.
About halfway into the song it gets soft when guitarist Fredrik all alone plays a beautiful guitar loop with only one headlight in his back surrounded by smoke. This along with the majority of the audience raising their fist to the ceiling creates goosebumps. After what feels like half a minute the rest of the band joins Fredrik and all hell breaks loose again. The feeling is hardly possible to describe with words.

IMG_5303_11The band’s front man Jens possesses a strong presence where he stands and nods to the beat of Tomas Haake’s double bass drums and when he’s not singing he tries to embrace the entire audience evilly as he makes the famous Meshuggah-face that so many have tried to imitate a number of times. His voice is incredibly strong and sound exactly like on the albums only better and with perfectly synced guitars and solos Meshuggah takes us to a whole new level, both concert and music-wise. Plus, it’s a powerful feeling to see every vein in Jens neck while he is screaming out the words.

Towards the end it goes fast and they finish strong with In Death – Is Life/In Death – Is Death. It’s not just me who leaves Vega totally sweaty and bruised by the cruel harsh music, I’m rather one of 200 other fortunate people.
When I walk to Copenhagen Central Station, passing the shady neighborhoods full of strip clubs and drug users and turn down a prostitute I have time to reflect on what I’ve just seen. Meshuggah may very well have delivered one of the hardest and tightest performances I’ve ever seen. Then there’s nothing more to it.

Best: Bleed and I Am Colossus.
Worst: Nothing special.
Rating: 9/10

Setlist:
Swarm
Combustion
Rational Gaze
Obzen
Lethargica
Do Not Look Down
The Hurt That Finds You First
I Am Colossus
Bleed
Demiurge
New Millenium Cyanide Christ
Dancers To A Discordant System
Mind’s Mirrors
In Death – Is Life
In Death – Is Death
The Last Vigil

Photos from the concert can be found HERE.
Writer/Photographer: Jonas ”Madman” Persson

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas