27/10 – 2015
Tidigare i år släppte danskarna sitt första album på nästan sex år. Albumet, betitlad + –, övertygade inte så som man hade hoppats. Musiken kändes rakare och poppigare än någonsin tidigare. De mest experimentella arrangemangen var borta. En förhoppning var att låtarna skulle växa live.
Efter att ha gjort den stora missen och missat bandets gig på Bråvallafestivalen i somras så såg jag verkligen fram emot tisdagens spelning. Bandet inleder med Witness och Satellites, två av årsgivens sämsta spår, och dessa växer enormt. Inte bara låter bandet bättre, utan sångaren Jonas Bjerre sjunger med mer inlevelse än på studioversionerna och dessutom lyfts låtarna av snygga projektioner. Konserten tänder till på allvar under tredje låten, hiten Special. När publiken ensamma får sjunga den sista refrängen överröstas instrumentalisterna.
Styrkan hos Mew ligger i att kunna framföra låtarna från nya skivan med samma värdighet och kärlek som de låtar man har byggt upp en lojal fanskara på. Water Slides och My Complications, bägge från + –, framförs med samma värdighet som exempelvis Zookeeper’s Boy och Am I Wry? No. Även kvällens sämre låtar, som horribla Making Friends och sömnpillret Sometimes Life Isn’t Easy, räddas av frontmannens fenomenala insats. Ett stort minus dock för kvällens version av 156, som faller likt Öresundsbron skulle göra om tullarna försvann.
Då är det istället roligare att Introducing Palace Players, Comforting Sounds och framförallt Snow Brigade blir precis så knäckande bra som de borde vara.
Betyg: 8 / 10
Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby