2015-06-04
Finlands största och mest välförtjänta rockstjärna heter Michael Monroe. Efter över 30 år i svängen som frontman i legendariska Hanoi Rocks samt som soloartist har detta kraftpaket aldrig tummat på kvalitén.
2013 års Horns And Halos var ett genuint styrkebesked och med en ny platta inspelad på gång är det ett band i full rullning som ställer sig på Sweden Stage.
Det är inte på långa vägar lika mycket folk som på D-A-D under onsdagen, mycket tack vare att spelningen krockar med hyperaktuella Ghost. De som dock valt att kolla på den gode Matti Fagerholm (Michaels riktiga namn) vet om att det är god underhållning att vänta.
Bandet han har med sig är ytterst kompetent och basisten Sami Yaffa gör uppställningen extra genuin då han var basist även i Hanoi Rocks. Bredvid sig har Michael gitarristen Steve Conte, som spelat med New York Dolls och som bidrar med ruskigt bra gitarrspel och toksäkra stämmor. En riktig rockräv i ordets rätta bemärkelse.
Setlistan blandar gammalt och nytt, det spelas Hanoi-klassiker, covers och egna låtar. Allt med ett härligt garagesound som härstammar ur svallvågorna från Ann Arbor och The Stooges råa riv.
Huvudpersonen Michael är fortfarande en av de bästa frontmännen vi har idag, en klart lysande stjärna som med en sällan skådad självklarhet gör frontmannaskapet till en konst. Han hetsar publiken, springer runt, poserar, står på monitorerna och vevar, slänger med sitt mikrofonstativ, går ner i spagat, spelar saxofon och hoppar ner i publiken för att få närkontakt med sina fans. En sann hjälte som aldrig slutar jobba, aldrig slutar underhålla och som aldrig gör något halvdant. Jag springer över en snabbis för att kolla till Ghost, visst är det bra men det blir så tydligt just i den jämförelsen vilken skillnad det är i distans och närhet till sin publik. Jag inser att jag trivs bäst i det jordnära och råa så jag går tillbaks till den verklige hjälten.
Bäst: Att Michael med sin energi är så evigt ung och högklassig, han tar inget för givet och ger alltid med hela sitt hjärta.
Sämst: Ibland räcker inte låtmaterialet ända fram.
Betyg: 7/10
Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Hannola