2015-06-05
Molly Hatchet från Jacksonville, Florida, startades för 40 år sedan och kom fram på allvar runt tiden då southern rock-kollegorna och vännerna i Lynyrd Skynyrd råkade ut för sin tragiska flygolycka år 1977. De kommande åren såg bandet växa stabilt med sin mer hårdrocksbetonade framtoning. Bandets första två plattor, självbetitlade debuten från 1978 och 1979 års Flirtin’ With Disaster brukar nämnas som klassiker inom genren. Senaste gången bandet besökte festivalen uppträdde de på Sweden Stage, denna gång har det blivit dags att fylla Festival Stage.
Trots att vi bjuds på perfekt festivalväder och en av de första riktiga sommardagarna är det luftigt framför scen. Men men, alla kan ju inte uppskatta bra musik och det är trots allt några tusen på plats som fattat grejen. Det tråkiga är att bandets grundare Dave Hlubek inte är med längre av hälsoskäl, Bobby Ingram får ensam sköta gitarrbiten. Den som kan sin southern rock vet att det krävs minst två gitarrister för att få rätt feeling, för att få perfekt feeling ska det till och med vara tre. Detta avbräck blir märkbart men vi bjuds trots detta på en fin konsert.
Man inleder starkt med Whiskey Man, Bounty Hunter och Gator Country. Du hör ju själv hur tufft det är. Sångaren Phil McCormack är något av det mest genuina som har stått på en scen, en lönnfet redneck som går på med en pondus som skulle kunna ersätta ett kärnkraftverk. Man har sin stereotypa bild av hur en rockstjärna ser ut men här är det inte direkt Sebastian Bach anno 1991 som är idealet. När Phil vankar ut på catwalken är det bara vackert. ”Hell yeah!” skriker han efter varje låt, busvisslar och pratar om de mest amerikanska sakerna man kan tänka sig. Det är inte helt Sverigeanpassat att stå och säga ”God bless you” och prata om de amerikanska soldaterna och deras kamp för en bättre värld, men det är kul att få perspektiv.
Bandet bjuder på en fin cover av The Allman Brothers’ Dreams I’ll Never See och avslutar starkt med episka The Journey och rökaren Flirtin’ With Disaster. De ger blanka fan i att de drar över tiden och hinner även påminna folk om att de har en ny platta på gång som släpps snart. En sak är säker, Molly Hatchet är ett av de klassiska banden vars musik håller än. En annan sak som är säker är att bandet förmodligen är det sista som någonsin skulle bokas till Way Out West.
Bäst: Sångaren Phil som likt en Obelix från den amerikanska södern går på för kung och fosterland.
Sämst: Det tappar en del att bara ha en gitarrist.
Betyg: 6,5/10
Fler bilder finner du HÄR.
Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Hannola