2015-06-05
Mötley Crüe, det kanske största och vildaste rockbandet från 80-talet, ser nu slutet på sin karriär.
Efter att ha varvat några godkända insatser med rent katastrofala sådana är det ett av de band som på förhand är mest svårtippade.
Vad är väl en bal på slottet? Facit finnes enbart i var mans sinne, den saken står klar på förhand. Något som ska nämnas är att bandet aldrig varit något erkänt liveband, de har aldrig varit ett Van Halen eller ett KISS. Frågan är hur de förvaltar vad som på förhand ser ut att kunna bli en flopp.
Bandet står helt plötsligt på scen och smäller igång med Saints Of Los Angeles. Farhågorna blir verklighet då Vince Neil tar ton: han är helt slut. Nikki Sixx, Tommy Lee och Mick Mars sköter som vanligt sitt jobb klanderfritt och rent musikaliskt är det välspelat och bombastiskt. Ljudet är bra och låtmaterialet är trots allt superbt. Att redan tidigt i setet kunna riva av monster som Wild Side, Same Ol’ Situation, Looks That Kill och On With The Show säger en del om materialets kaliber. Tyvärr är kedjan aldrig starkare än dess svagaste länk och när Neil kraxar värre än vad som borde vara möjligt i Shout At The Devil vill man bara gå. Det håller verkligen inte.
Bandet annonserar från scen att de kommer återvända till Sverige i november, de gör dock ingen vidare reklam för den spelningen med dagens framträdande. Hur länge ska de blunda för elefanten i rummet? För fan, ring John Corabi eller vad som helst, för allas skull.
Bäst: Låtmaterialet och orkesterns instrumentalister.
Sämst: Vince Neil. Det funkar inte längre, du hade kunnat träna, komma i form och öva så att du kanske orkade sjunga en låt. Men det har du inte gjort och du lär inte göra det. Då går det som det går.
Betyg: 3/10
Skribent: Viktor Skatt
Fotograf: Hannola