4/7-2013
Egentligen skulle jag ha stått här och tittat på Motörhead just nu. På grund av Lemmys hälsa (ohälsa) blev de tyvärr tvungna att ställa in spelningen och svenska Mustasch fick ta på sig det tunga uppdraget som ersättare. Metaltown har varit otroligt generösa och erbjudit alla med biljett att ta med sig en kompis gratis till festivalen under torsdagen på grund av det inställda giget. Mustasch är dessutom alltid trevliga live så det verkar dumt att klaga.
Bandet kommer ut på scenen tio minuter efter utsatt speltid – alla bandmedlemmar iförda Motörhead-tröjor. De inleder med Heresy Blasphemy och Ralf Gyllenhammars röst ekar ut över hela området. Man kan absolut inte klaga på att volymen på sången är för låg i alla fall. De har lite tekniska problem med PA:t där i början men det löser sig.
Mustasch är ganska tråkiga att titta på. De står mest still och spelar helt enkelt. Inget krångel eller tjafs. Ralf Gyllenhammar är dock charmig i sina mellansnack och skålar med oss i Motörhead’s rosévin emellanåt. Han kör även några roliga dansmoves fram emot slutet och får publiken på bra humör. Även om spelningen känns lite stel vaknar publiken till ordentligt under Bring Me Everyone, Black City och Double Nature.
Det absolut bästa med spelningen händer dock på slutet. Ralf säger att det är synd att Motörhead inte kunde komma idag – åtminstone inte hela Motörhead. Ut på scenen kliver plötsligt Mikkey Dee med en öl i högsta hugg. Ett till trumset körs ut, Mr. Dee ger Ralf en kram innan han sätter sig bakom trummorna. Ralf slår sig ner framtill på trumpodiet och kungör i mikrofonen att han aldrig trodde detta skulle hända. Här sitter han nu på Mikkey Dees trumpodie och ska sjunga Ace Of Spades.
Nu jävlar blir det liv i publiken. Vi får även avnjuta ett schysst trumsolo efter att låten är färdig. När han är klar ställer sig Mikkey Dee upp och tackar oss hjärtligt i mikrofonen och säger att vi ses igen i höst. Detta till tonerna av Whitney Houstons version av låten I Will Always Love You. Även den genererar en del allsång från de nöjda åskådarna.
Bäst: Ralf Gyllenhammar och Mikkey Dee.
Sämst: Spelningen är lite lång och ljudet känns inte helt perfekt.
Betyg: 7/10
Skribent: Tottie
Fotograf: Linda Florin
Bilderna från spelningen hittar ni HÄR.