For the English review, scroll further down.
5/10 – 2012
Den 17 februari 2005 hittades kroppen till Nasums sångare/gitarrist Mieszko Talarcyzk, efter att han omkommit i tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Resterande medlemmar valde att lägga ner bandet.
Nu, åtta år senare, firar Nasum 20-årsjubileum vilket de gör med en sista världsturné för att hedra Talarcyzk.
Ikväll är vi framme vid deras näst sista spelning och imorgon avslutar de på Debaser i Stockholm. Som sig bör har de tagit med sig tre band för att värma upp publiken.
Först ut ikväll är Malmöbandet Pyramido, vilka släppte sitt andra album Salt 2011.
Konserten börjar med att ett väldigt humoristiskt intro spelas upp i högtalarna, ett intro som på ett kärleksfullt sätt snackar skit om Malmö vilket är lika underbart som musiken de spelar.
Tyvärr är spelningen över så fort den har börjat och sångaren Ronnie Källbäck påpekar innan sista låten att ”tiden går snabbt när man spelar sakta”.
Med sin form av långsam doom metal, samt säregna och coola utstrålning, lyckas Pyramido trollbinda publiken. Låtarna byggs på starka riff, detta är smart musik som tål att lyssnas på igen.
Nästa band ut är Skitsystem och till skillnad från Pyramido spelar dessa herrar snabb och skitig crustpunk.
De håller just nu på att spela in ett nytt album som släpps när det är klart.
Så fort Skitsystem äntrar scenen blir punkarna i publiken (det finns en hel del) helt galna och KB förvandlas till en trång punklokal från 70-talet. Skitsystem kör fullkomligt över publiken med sin kompromisslösa kängpunk.
Det enda som behövs är två gitarrister som även står för sången, en trummis som häftigt vevar på och en basist med väldigt mycket ansiktshår för att konserten ska bli lyckad.
Deras enorma energi smittar av sig på publiken och vice versa, en stor circle pit bildas och människor hoppar upp på scen för att stagediva.
Bandet utstrålar en äkta ilska med sina aggressiva tonkonster, dock blir musiken alldeles för enformig i mitt tycke. Det här är deprimerande grå punk som gör en mer arg och vild än glad, men det kanske också är tanken. Hur som helst är Skitsystem ett riktigt tufft band som vi lär få höra mer av inom en snar framtid.
Pyramido och Skitsystem i all ära, men kvällen körs inte igång på allvar förrän nästa band äntrar scenen. Amerikanska Black Breath visar vart skåpet ska stå.
De må endast ha släppt två album under sina sex år som band, men de visar sig vara riktigt värdiga förbandsrollen innan Nasum.
Deras musik är en blandning utav grind och death metal, de har tydliga influenser från den svenska scenen och i synnerhet Entombed.
Black Breath släppte sitt andra album Sentenced To Life den 25 april i år och har i överlag fått positiva recensioner.
Publiken visar att de älskar den aggressivitet som uppstår på scen genom att bilda en stor circle pit samt stagediva kontinuerligt under konsertens gång. En kille hoppar envist upp på scenen ett flertal gånger och stagedivar fastän ingen tar emot honom, sista gången råkar han däcka framför sångarens fötter, vakterna slänger ut honom och han missar sin chans till att få se Nasum för sista gången – jag kan inte tänka mig hur stor morgondagens ångest kommer vara.
Musikaliskt sätt är Black Breath väldigt tighta, de varierar tempot mellan snabba och lite mindre snabba publikfriande och headbangingsvänliga rytmer och riffen samt solopartierna ger en stark balans till ljudet.
Den största behållningen är dock sångaren Neil McAdams, vars röst är grym och hans oräddhet att ta direktkontakt med publiken är tacksam.
Vid ett tillfälle böjer han sig ner och bokstavligt talat skriker några lyckligt lottade i ansiktet. Black Breath levererar en gedigen konsert som inte lär försvinna ur någons minne på ett bra tag.
Nu är vi framme vid huvudakten och anledningen till att KB är fullt denna kväll: Nasum. Som jag skrev i början utav recensionen så firar Nasum 20-årsjubileum med en världsturné till minne av den avlidne sångaren Mieszko Talarcyzk.
Som ersättare har de hyrt in Keijo Niinimaa från Rotten Sound, samt förre gitarristen Jesper Liveröd.
Det finns endast en sak som gjorde mig besviken på en annars helt perfekt konsert: fru och herr gasmask från omslaget till Inhale/Exhale-albumet står inte på scenen och tittar ut över publiken under introt. Detta består av bomber och granater ackompanjerat av larmsirener, något som varit förekommande under tidigare konserter på denna sista världsturné. Det hade varit väldigt mäktigt att få se.
Efter att larmsirenerna lagt sig rusar Nasum ut på scen med full energi. De slösar ingen tid utan drar igång Mass Hypnosis från albumet Human 2.0 på en gång, som sedan går in i den mäktiga This Is… och vidare in i The Masked Face.
Jag betvivlar att någon inne i lokalen står still. Under konsertens gång lyckas minst 30 personer, om inte fler, stagediva från scenen.
Niinimaa gör ett bra jobb på sång, hans röst är stark och kraftfull samt han visar ett starkt självförtroende, där han står med dessa legender på scen.
En god ersättare till Talarcyzk med andra ord.
Anders Jakobsson smattrar sönder sitt trumset medan han leder musiken från början till slut. Jesper Liveröd, Urban Skytt och Jon Lindqvist visar att de fortfarande har grind i sitt blod och spelglädjen är med dem från början till slut.
Liveröd utbrister, ”Min bästa polare dog för åtta år sedan och nu ska vi döda bandet i hans ära” innan han tar första tonerna till Shadows.
Stämningen kunde inte vara bättre än den är nu.
Tempot ikväll är oerhört högt då de flesta låtar är ungefär en och en halv minut långa.
Nasum spelar låtar från samtliga fem album som de släppt, det är dock låtar från Inhale/Exhale som får störst respons och publiken är som mest galen under I See Lies, Time To Act! och Tested.
Jag får inte glömma titelspåret till Inhale/Exhale, där Niinimaa hoppar ner till publiken och skriker, ”Inhale/Exhale” i mikrofonen medan han får hjälp av de lyckligt lottade som står nära.
Wrath, I Hate People och The Black Swarm river sönder hela lokalen på begäran utav Niinimaa, som visar med handgestikulation att det är dags att bilda en stor circle pit som blir allt större och vildare i takt med den öronbedövande musiken – mäktigt.
Efter Inhale/Exhale går bandet av scen, men det dröjer inte många sekunder innan hela publiken ropar in dem igen.
På sedvanligt manér kommer Nasum ut för att spela två extranummer i form av Worst Case Scenario och The Idiot Parade, som båda två framförs energiskt.
Ni som missade detta spektakel och är ett fan utav grindcore, jag hoppas verkligen att ni ångrar er ända in i själen då ni missat en av årets tveklöst hårdaste och bästa konserter. Skäms på er!
Bäst: Det mesta med Nasum samt Black Breath.
Sämst: Den korta speltiden.
Betyg: 9/10
Setlist Nasum:
Mass hypnosis
This Is…
The Masked Face
Scoop
Bullshit
Relics
Shadows
Corrosion
Just Another Hog
The Deepest Hole
A Welcome Breeze Of Stinking Air
Multinational Murderers Network
Parting Is Such Sweet Sorrow
I See Lies
Tested
Time To Act!
Fury
The Final Sleep
Löpandebandprincipen
I Hate People
Black Swarm
Circle of Defeat
Closer To The End
Inhale/Exhale
Worst Case Scenario
The Idiot Parade
Bilder från konserten hittar du HÄR.
Skribent samt fotograf: Jonas ”Madman” Persson.
——————————————————————————–
LIVE: Nasum • Black Breath at KB • Malmö
5/10 – 2012
On february 17, 2005 the body of Nasum’s singer/guitarist Mieszko Talarcyzk was found after the tsunami catastrophe in Thailand 2004.
The remaining members decided to put the band to rest.
Now, eight years later, Nasum celebrate their 20th anniversary with a final world tour in honor of Talarcyzk.
But first, it’s time for Black Breath to warm up the audience.
Black Breath have only released two albums during their six years as a band, but they turn out to be a really worthy opening act to Nasum. Their music is a mix of grind and death metal, they are very influenced by the swedish scene and especially Entombed. They released their second album, Sentenced To Life, on april 25th this year, which has generally received positive reviews.
The audience members show they love for the aggression that occurs on stage by forming a huge circle pit and stage diving continuously during the concert.
A guy jumps stubbornly on stage several times and stagedives although no one catches him, the last time he accidently passes out in front of the singer’s feets.
The guards throw him out and he misses his chance to see Nasum for the last time – I can’t imagine the grief he will feel tomorrow.
Musically, Black Breath is a very tight band and the pace varies between fast and a slower, crowd-pleasing headbanging rhythms. Riffs and solo sections provide a strong balance in the sound.
The greatest benefit, however, is singer Neil McAdams, whose voice is awesome and he is fearless while making direct contact with the grateful audience.
At one point, he bends down and literally screams some few fortunate ones in their faces. Black Breath delivers a solid concert that will not go away from anyone’s memory in the near future.
Now It’s time for Nasum to show who the real hero of grindcore is.
As I wrote in the beginning of the review, Nasum is celebrating its 20th anniversary with a world tour in memory of the deceased singer Mieszko Talarcyzk. As a substitute they have hired Keijo Niinimaa from Rotten Sound and former guitarist Jesper Liveröd.
There is only one thing that disappoints me during this otherwise perfect concert, the fact that Mrs and Mr Gasmask from the cover of the Inhale / Exhale album are not standing on stage, looking out over the crowd during the intro that consists of bombs and grenades accompanied by alarm sirens.
This is something that has been occurring in previous concerts on this last world tour, and it would have been very cool to watch.
After the alarm sirens subside, Nasum rushes out on stage with full energy, wasting no time. They start off with Mass Hypnosis from the album Human 2.0 and then head straight into the mighty This Is … and The Masked Face. I doubt anyone inside the venue stands still.
Niinimaa does a good job on the song, his voice is strong and powerful and he shows a lot of confidence as he stands with these legends on stage.
In other words: a good replacement for Talarcyzk.
Anders Jakobsson patters down his drum kit while he leads the music from beginning to end, it’s strange that he doesn’t faint from exhaustion during the concert.
Jesper Liveröd, Urban Skytt and Jon Lindqvist still have grind in their veins and show an enormous joy in playing on stage.
Liveröd exclaims: ”My best friend died eight years ago, and now we’re killing this band in his honor!”, before playing the first notes to Shadows.
The atmosphere could not be better than it is now.
The tempo tonight is incredibly high, with most songs being about a minute and a half long.
Nasum plays songs from all five albums, but it’s the songs from Inhale / Exhale that gets the greatest response. The audience is at its craziest during I See Lies, Time To Act! and Tested.
I must not forget the title track to Inhale/Exhale, where Niinimaa jumps down into the crowd and screams ”Inhale/Exhale” into the microphone while being aided by the lucky ones who are close to him.
Wrath, I Hate People and The Black Swarm tear down the whole venue by request from Niinimaa, who shows with a hand gesture that it is time to form a large circle pit which grows larger and wilder to the powerful deafening music.
After Inhale/Exhale, Nasum leaves the stage, but it doesn’t take long before the whole crowd shouts after them.
As always, Nasum returns return to the stage again for two encores: Worst Case Scenario and The Idiot Parade.
Both are performed on the fifth gear, afterwards the audience is completely exhausted. Those of you who missed this concert, I really hope that you have a good excuse for not attending one of the, without doubt, hardest and best concerts ever. Shame on you!
Best: Inhale/Exhale, Time To Act! and The Black Swarm.
Worst: Nothing.
Rating: 9/10
Setlist Nasum:
Mass hypnosis
This Is…
The Masked Face
Scoop
Bullshit
Relics
Shadows
Corrosion
Just Another Hog
The Deepest Hole
A Welcome Breeze Of Stinking Air
Multinational Murderers Network
Parting Is Such Sweet Sorrow
I See Lies
Tested
Time To Act!
Fury
The Final Sleep
Löpandebandprincipen
I Hate People
Black Swarm
Circle of Defeat
Closer To The End
Inhale/Exhale
Worst Case Scenario
The Idiot Parade
Photos from the concert can be found HERE.
Author and photographer: Jonas ”Madman” Persson.