7/6 – 2013
“Jason, you’re too fuckin’ metal, you’re too fuckin’ metal for your own good!” – James Hetfield.
Detta citat kan inte klinga mer än rätt denna tidiga eftermiddag då en av metal-världens forna kungar äntrar Sweden Stage.
Detta är en liten speciell händelse för mig då jag är en av dem som hyllar Metallica till skyarna, de ligger däruppe och glassar bland molnen tillsammans med Led Zeppelin och Iron Maiden. Jag är även en av de som anser att Metallica dog en smula när Jason Newsted lämnade bandet 2001, med sin grymma bakgrundssång som tangerade till halv-growl lyfte han låtar som Whiplash, Creeping Death och Seek & Destroy, men nog om det nu.
Jason är tillbaka med sitt egna nystartade band Newsted och det var 13 år sedan han besökte Sverige senast.
Spelningen börjar med ett hiphop(?) intro som strömmar ur högtalarna. En rapp-låt där refrängen består av ”Newsted, Newsted” med tunga beats. Efter introt äntrar Newsted scenen till publikens stora jubel. Det första han säger är ”My brothers and sisters! METAL” och alla kvinnor på de tre första raderna blev höggravida.
Jason är ett fullblodsproffs vilket han har att tacka Metallica för. Han vet verkligen hur han ska fånga in sin publik, få oss att sjunga med, hoppa högt upp i luften eller bara räcka upp hornen mot den klarblåa himmeln. Solen steker på ganska bra denna dag med.
Det finns en genuin glädje på scen vilket märks tydligt. Jason är glad att än en gång få turnéra runt på stora festivaler och sprida sitt evangelium: METAL! Det kan stundtals bli lite löjligt då han efter varje låt skriker ”Let’s keep metal alive and breathing! METAL! My brothers and sisters!” Det känns lite som att han är besatt, på gott och ont, men energin finns där och några i publiken utbrister spontant ”Vilken jävla skön kille!” Just för stunden är Jason Newsted och hans vänner kungar och det blir svårt för efterföljande band att uppnå samma energi och spelglädje.
Materialet tas från både Newsted’s debut-EP Metal och kommande albumet Heavy Metal Music (besatt, någon?) och det vi fick höra bådar väldigt gott.
Bäst: Energin och Jason’s uppenbarelse. Jag är lyrisk.
Sämst: Att han inte spelar någon Metallica-låt likt Whiplash.
Betyg: 9/10
Skribent/fotograf: Jonas ”Madman” Persson
Bilder från spelningen hittar du HÄR.