Nine Inch Nails

10/5 – 2014

Trots att det var fem år sedan Nine Inch Nails stod på en svensk scen så gapar stora delar av Hovet tomma denna kväll när Trent Reznor har tagit med sig sitt återupplivade band. Enligt uppgifter är det inte ens 5000 personer på plats.

Detta till trots så bjuder Nine Inch Nails på en spektakulär show, där inget har lämnats till slumpen. Det är inte bara rörelserna på scen som är inrepade till max, utan även den fantastiska ljusshowen är in i minsta detalj planerad och lyfter konserten ytterligare flera snäpp. En ljusshow som kanske ser snygg ut på håll men som knappast uppskattas av epileptiker. Kulisserna byts mellan varje låt och där vi ena låten har stått i ett rött hav får vi i nästa låt stifta bekantskap med en nattsvart himmel (Eraser). I låtar som Gave Up och March of The Pigs används hela ljusriggen på ett exemplariskt sätt och förvandlar hela arenan till ett industriellt disco. I de lugnare och mer elektroniska partierna, exempelvis vackra Find My Way och Sanctified, som framförs i en inte alltför imponerande omarrangerad version, så används den flexibla ljusriggen till att nästan rama i bandet och ge dem mer en klubbkänsla.

För konserten handlar till stora delar om kontraster. De hårdare grejerna, som kommer från Trent’s ungdomsår och kantades av ångest och narkotika, är just riktigt hårda. Wish är helt vansinnigt bra och fylls med organiserat kaos. På samma sida hittar vi låtar som Terrible Lie, Head Like A Hole samt nya Came Back Haunted. I den andra sidan av spektrumet hittar vi de lugnare, elektroniska låtarna som exempelvis The Wretched och The Becoming. Ibland är det riktigt snyggt, ibland blir det för mycket elektroniskt nörderi, som i The Great Destroyer.

Överlag så visar Nine Inch Nails att man fortfarande står i en klass för sig som kan hantera både det aggressiva och ångestfyllda delarna av sin karriär, likväl som de sobrare och mer sansade delarna. Man lyckas dessutom få dessa extrema sidor att fungera förvånansvärt väl tillsammans, trots sina motsägelser.

Bäst: Wish.
Sämst: The Great Destroyer.
Betyg: 9 / 10

Skribent: Jimmy ”JimJim” Rimsby

Relaterade artiklar

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas